Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om den trångsynta Svenska Akademien

Jaha. Herta Müller.
Tråkigt.
Ursäkta, men det var väl ett sällsynt inskränkt val av pristagare.

Annons

Så förutsägbart att man i Dagens Nyheter redan på torsdagsmorgonen kunde läsa en stort uppslagen hyllningsrecension av hennes senaste roman.

Eller hade någon läckt?

Nobelpriset i litteratur förlorade en del av sin glans 2009.

Jag tvivlar inte på att den tyska författaren Herta Müller förtjänar priset.

Men det gör hundratals andra författare också.

Därför känns det fruktansvärt instängt att man återigen belönar en europeisk författare – och återigen en romanförfattare.

Jag kan inte påstå att jag läst särskilt många afrikanska, sydamerikanska, arabiska eller asiatiska poeter.

Men Akademien borde väl ha gjort det?

Jag vet. Det är inte fördelningspolitik som styr ledamöternas arbete.

Ändå kan man bara inte fatta hur det kan vara möjligt att de ytterligare ett år på 2000-talet intar samma bekväma läsfåtölj med en hög skönlitteratur på franska, engelska och tyska.

Inte enbart inramningen ska vara högtidlig när pristagaren avslöjas.

Också valet ska vara värdigt, om Nobelpriset ska behålla sin status som årets viktigaste litterära händelse (nya ständiga sekreteraren Peter Englunds nervöst avslappnade stil gjorde knappast saken bättre).

Man vill att Svenska Akademien ska ha lite bättre koll än man har själv. Man vill att de ska upphöja någon ur skuggan så att hela världen får upptäcka hans eller hennes avgörande betydelse. Man utgår från att de ska tänka mindre smalt än vi i väst gör till vardags.

Man vill behålla sin respekt för Akademiens omdöme.

Tänk om den också blivit en institution som sitter belåtet hukad innanför EU-muren?

Stig Dagermansällskapet i Älvkarleby har vid två tillfällen ”förutsagt” Nobelpriset i litteratur genom att deras Stig Dagermanpristagare senare blivit Nobelpristagare.

Trots det struntade sällskapet högaktningsfullt i lockelsen att försöka göra om bedriften.

Årets Dagermanpris gick till Birgitta Wallin, den okända redaktören för tidskriften Karavan. En tidskrift som medvetet arbetar för att översätta och föra fram författarskap från Afrika, Sydamerika och Asien.

Det tycker jag var framsynt på riktigt.

Det kan man kalla ett val att ha respekt för.

Mer läsning

Annons