Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orättvist! (och ursäkta om jag är lite kaxig)

/
  • Noll koll? Per Landin, kritiker i Dagens Nyheter ger sig på landsortspressens kultursidor. Det skulle han inte ha gjort.Orättvist! (och ursäkta om jag är lite kaxig)

Landsortspressens bokbevakning har brakat ihop. Det påstod Dagens Nyheters kritiker Per Landin i en krönika i mitten på juli. Det var en frän artikel. Landin slaktade landsortstidningarnas kultursidor. Kniven in och runt.

Annons

 

Landsortstidningarna har tabloidiserats och snuttifierats. Kultur och nöje har blandats ihop. Författare blir inte recenserade i samma utsträckning som för femton, tjugo år sedan.

Så skrev han.

Och jag kände inte igen mig.

Per Landin har kanske rätt. De flesta små tidningar har inte resurser att upprätthålla en kvalificerad kulturbevakning längre.

Jösses, de flesta små tidningar har inte resurser att upprätthålla någon kvalificerad journalistik över huvud taget i dag.

Men jag kan inte tala för andra.

Jag kan bara säga att som kulturredaktör på Arbetarbladet i Gävle kände jag inte igen beskrivningen.

Jag blev ledsen och arg. Framförallt å våra kunniga recensenters vägnar.

Arbetarbladet har i dag dubbelt så mycket kulturmaterial som för femton, tjugo år sedan. Ett uppslag, sju dagar i veckan.

Kultur och Nöje är olika redaktioner med egna sidor i tidningen.

Vår ambition är att ha förstadagsrecensioner när det gäller viktiga författare.

Flera etablerade författare medverkar själva, som bland annat litteraturkritiker.

Min bedömning är att andelen litteraturrecensioner i just vår tidning inte blivit mindre, snarare tvärtom.

Å andra sidan, är det räkna och mäta vi ska göra?

Kanske är det viktigare att publicera en text som analyserar konsumtionssamhället än att ha recensionen på Joyce Carol Oates nya bok.

Vi hade förstås en recension av Oates senaste bok. Men. Borde det inte vara just här på kulturen som man får lov att tänka i nya banor. Som vår förra kulturredaktör gjorde när hon anlitade estradpoeten Ingela Wall för att göra originalföreställningar som kunde ses på vår kultursida på webben.

Är en samtidskommenterande teckning av Jan Berglin mindre värd än en lyrikrecension? Att välja är också kulturredaktionens jobb – eller hur Per Landin?

Arbetarbladet har en bred kulturbevakning. Som lokaltidning har vi inte bara Kerstin Ekman och Elfriede Jelinek att hålla koll på. Gävle och Gästrikland har en omfattande lokal kulturscen värd att uppmärksamma. Det gör vi. Vi gör det med.

Vi tycker att debatten om vår stadsmiljö och det offentliga rummet förtjänar utrymme på kultursidorna. Vi tycker att det är viktigt att läsarna deltar. Det gör de, med besked!

Apropå Jelinek, bara så här i förbigående. Vi var en av få tidningar i världen som i våras i helhet publicerade hennes essä i anslutning till Fritzl-rättegången.

Per Landin skriver att det är hög tid att ställa krav på tidningschefer och koncernledningar, så att den kvalificerade ”recensionsverksamheten” (upplysningsvis, ett ord som inte i vanliga fall skulle passera redigeringen och få förekomma på våra kultursidor) får det utrymme den förtjänar.

Men javisst. Gärna större budget och flera tjänster till kulturredaktionerna.

Det kan vi drömma om tillsammans, Per Landin.

Landin gör några undantag på slaktbänken. Han nämner Helsingborgs Dagblad, Norrköpings Tidningar och ”några till” som tydligen fortfarande sköter sig.

Hallå, det gör vi också. Vi gör det kanske inte precis likadant som förr men vi gör det bättre än någonsin.

Trots att det förmodligen är svårare än någonsin att försöka navigera, sovra och tolka i dagens galna kommunikationstempo.

Ursäkta om jag låter stöddig. Men det går inte att vara blygsam när man mitt i sommarsemestern finner sin kultursida dumpad som slaktavfall, av en nonchalant storstads(s)tyckare.

Det är som sagt möjligt att Per Landin har rätt om kultursidornas urlakning, generellt sett. Och att tendensen är oroande. Upplagor och resurser krymper ju (det där är större saker än vi ska diskutera här).

Men att se gamla tiders litteraturkritik som ideal verkar förfärligt fyrkantigt.

Förresten borde väl den nya litteraturbevakning som existerar utanför de traditionella kultursidorna, på nätet, också få vara med i Landins recensionsstatistik? Är de kloka rösterna verkligen färre? Räknar han SVT:s kulturprogram?

Och har Per Landin tillräcklig överblick? Det kan man väl få fråga sig.

Karin Månsson, kulturredaktör på Arbetarbladet fram till 2009, ger ett annat perspektiv helt och hållet:

– Min bild är att det finns fler kultursidor i landsortspressen nu än när jag började på Arbetarbladet för 20 år sen. De kultursidor som blivit påtagligt mycket sämre under den här tiden är Dagens Nyheters. Deras bokbevakning är ryckigare än vår. Vi har visserligen inte höjt arvodet till våra skribenter men vi har i alla fall inte gjort som DN och tvärsänkt det! Arbetarbladets skribenter är kanske inga litteraturdoktorer, men de är ofta hängivna läsare och det märks på recensionerna.

– Landin borde sopa framför egen dörr innan han börjar hacka på oss på bystan.

Per Landin verkar särskilt missnöjd med Kalmartidningen Barometern, och tidningarna i Västerås och Halmstad.

Jag säger, testa en Norrlandsblaska som omväxling.

För så mycket vet jag i alla fall, att det publiceras både bokrecensioner och alldeles briljanta texter på till exempel Västerbottens Kurirens kultursida. Också.

 

 

. Per Landins artikel publicerades i Dagens Nyheter 16 juli och kan läsas i tidningens nätupplaga.

Mer läsning

Annons