Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poetisk klippbok som fångar ett liv

/
  • En bok, ett liv. Formgivaren Nina Ulmaja, Monica Tranströmer och redaktören Magnus Halldin har färdigställt boken
  • Inget är ändrat i Tomas Tranströmer arbetsrum. Noterna på pianot var de sista som Tranströmer spelade strax före sin bortgång våren 2015, hans glasögon ligger bredvid.
  • I det gamla köksskafferiet förvarade Tomas Tranströmer anteckningsböckerna var som helt avgörande för hans diktning. Nina Ulmaja, Monica Tranströmer och Magnus Halldin har färdigställt poetbiografin
  • Mycket finns redan på Kungliga Biblioteket men inte anteckningsböckerna som var det allra viktigaste arbetsmaterialet för Tomas Tranströmer. De ligger i Ikea-backar i ett skafferi.
  • Familjen Tranströmer på trappan till radhuset i Västerås.
  • När Tomas Tranströmer debuterade med
  • Den nya boken
  • Det blå huset på Runmarö. Det var här, i skärgården, som Tomas Tranströmer kände sig hemma.
  • 1989 porträtterades psykologen och poeten Tomas Tranströmer i Psykologitidningen.
  • 2011 fick Tomas Tranströmer Nobelpriset

En poetbiografi med brev, intervjuer och litet av det myckna som aldrig blev tryckt. "I arbetets utkanter" rymmer unika bildskatter ur Tomas Tranströmers skafferiarkiv men också generösa inblickar i hur olika dikter kommit till.

Annons

"Någonstans inom oss har vi alltid semester – o moln av tröst" skriver Tomas Tranströmer i ett brev till makarna Gustafsson. Hans minisemester på två veckor har just börjat. Han har för avsikt att inte bara vila, utan att också skriva något viktigt.

Just brevskrivningen var central i hans författarliv. Tangenterna trycktes hårt mot skrivmaskinspapperet och är skrivna i ett annat tempo än många av dikterna. Ändå finns även här de pregnanta bilder som kännetecknar Tomas Tranströmers lyrik.

I ett av breven ryms också ursprunget till en av hans mest kända dikter, "Romanska bågar". Tranströmer skriver om resan till Italien i samband med Petrarcapriset, om hur hans förberedda musikframträdande blev ett inställt fiasko. Men de felbokade flygbiljetterna ledde till en extra dag i Venedig och till "en totalt befriande upplevelse mitt i turistghettot". Långt ner i brevet berättar han om besöket i kyrkan vid Markusplatsen.

– Plötsligt skriver han "jag har alltid trott att jag kände starkast för gotiska valv men nu upptäckte jag att det var de romanska som stod mig närmast". Det som inte ens Tomas visste, tror jag, var att han började med de här vändningarna som sedan skulle bli dikten, säger redaktören Magnus Halldin.

När samma upplevelse återkommer i anteckningsboken har dikten börjat ta form om än med ett starkt inre motstånd: "det är så dyrbart, det här vill jag aldrig skriva om".

Anteckningsböckerna var den gyllene stommen i Tomas Tranströmers litterära arkiv, placerat i skafferiet hemma på Stigbergsgatan i Stockholm. Efter radhustiden i Västerås var det hit han flyttade med sin fru Monica 2000 och det är också här, vid köksbordet, som paret Tranströmer tillsammans med Magnus Halldin och formgivaren Nina Ulmaja arbetade på den bok som nu publicerats. Det första urvalet gjordes av Monica och Tomas Tranströmer själva.

– Det här var lite för intressant material för att det skulle multna i något arkiv, konstaterar Monica Tranströmer.

Tomas Tranströmer var mer förtjust i somligt men protesterade inte mot något. Vid hans bortgång i våras var boken i stort sett klar. Formgivaren Nina Ulmaja betonar generositeten i att låta publicera ofärdiga fragment och embryon.

Monica Tranströmer fyller i:

– Här finns små strandade diktprojekt, som inte ens var material till en blivande dikt utan mer en lek.

Boken är uppbyggd kronologiskt men har karaktären av en klippbok. Brev och texter publiceras som faksimil för att ge läsaren en känsla av att själv få bläddra i arkivet. Även tidigare intervjuer med Tomas Tranströmer får ett nytt liv – såväl ett djupt kunnigt samtal om lyriken med den norske poeten Jan Erik Vold som Tomas Tranströmers kärnfulla beskrivning om sin största svaghet i skrivarbetet.

"Splittring och improduktivitet" svarar han och beskriver en Papphammarlik känsla av att ha alltför många kappsäckar som fastnar i en livets svängdörr.

Vardagsarbetet som psykolog på Arbetsmarknadsinstitutet berörs i några av breven men utan någon redogörelse för själva arbetsuppgifterna.

– På 80-talet hade vi kunnat leva på Tomas författarintäkter men den delen av verkligheten, att tillhöra en riktigt bra arbetsgrupp är en tillflykt. Där möter man verkligheten och människor i knepiga livssituationer som drabbas oss alla någon gång. Det tog inte kraft från dikten, snarare tvärtom, säger Monica Tranströmer.

Mer läsning

Annons