Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Priapos på rymmen

/
  • FOLKKÄR? Arbetarbladets konstkritiker Niels Hebert trodde att han såg Ingo Vetters rosa Volvolastbil när han tittade ut genom fönstret. Men bilen var ett marknadsföringstrick för ett företag. Det utskällda konstverket blir med tiden folkkärt, tror Niels Hebert.

Ibland får konsten en att gnugga sig i ögonen.

Det här tog priset – nyss stod en skulptur på rymmen utanför mitt arbetsrum på Brynäs.

Annons

Åtminstone trodde jag det under några svindlande sekunder. Jag talar om Ingo Vetters rosa Volvolastbil i Priapos trädgård, som konstverket i rondellen vid västra utfarten heter.

Nu stod bilen plötsligt parkerad här på Brynäs, lika skär och grann som nånsin. Tala om att konsten kommer till folket, i alla fall till en konstskribent som jag.

Kanske hade Priapos lyckats välta bilskrället och dra i väg från sin bullriga plats, trött på klagolåtarna.

Han hade kanske något på gång. Skulle han inspektera skördarna på Brynäs? Under antiken var han skördens och trädgårdens beskyddare, dock förvisad till någon undanskymd trädgårdshörna på grund av sin stora erigerade penis. Eller var han i krokarna för att fria, som man sa förr?

Jag tog kameran och skyndade ut för att intervjua honom, trädgårdstomtarnas urfader, och höra om han verkligen, som det sagts, har dålig koll på ogräset (vem har inte det?) och samtidigt be om ett råd för mina rabarbers klenhet.

Men jag mötte en firmabil!

Den fria företagsamheten i form av ett bolag i trädgårdsbranschen, och med ett namn som påminner om den gamle skördebeskyddarens, hade helt enkelt gjort en replik av Ingo Vetters verk och målat den i exakt rätt rosa nyans. Väldigt färgsäkert!

Bilen var ett marknadsföringstrick. Men ett rätt vågat sådant. För Priapos fick en hel del stryk när han kom på plats i rondellen för ganska precis ett år sedan.

Mest hör man talas om näringslivets magra kultursponsring. Det här är nog det finaste exemplet på motsatsen – konkret, äkta och fantasifullt. Kanske ska det företagsamma företaget gå i fronten för att göra Gävle fullt av rosa lastbilar, ungefär som grafiska blad som har en upplaga. Tänk om. Och jag tror att företagsamheten får sin belöning. Med tiden kommer Priapos bli folkkär.

Det är ju också spännande att fundera över om Priapos nummer två är ett konstverk med samma status som Vetters verk. Eller är det ett folkets allkonstverk i fildelningens tid?

Jag förknippar Priapos med lust och glädje. Det betyder bland annat att sitta ned i trädgården och vara människa och inte bara en kugge i det stora maskineriet som snurrar likt bilarna i en rondell.

Tack för titten, Priapos!

Mer läsning

Annons