Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pryl hör ihop med lattjo, fimp och kosing

/

Annons

Vilken lattjo liten pryl! Mitt i nyllet!, säger björnen Baloo när han får en rejäl snyting av den betydligt spädare Mowgli i Djungelboken.

Det var säkert inte på det viset som Rudyard Kipling skulle ha uttryckt sig, när han skrev boken. Han tillhörde ju den indisk-brittisk överklassen som talade en oklanderlig och fisförnäm engelska. Men kanske Beppe Wolgers som var både vankelmodig stammare, söderkis och dessutom jämte. Det var nämligen han som lånade ut rösten till den tecknade Disneyfiguren.

Men en pryl är ingenting annat än ett verktyg, ett grovt nålformigt föremål som används för att ta upp, eller förstora, hål i mjuka material som trä eller läder. Till exempel i livremmar efter alla julborden. Man kan spåra ordet ända tillbaka till 1640, men det kommer troligtvis av det äldre ordet pryn. Men kom ihåg att en pryl är inte att förväxla med en syl. Prylen har ett kantigt tvärsnitt i förhållande till sylen som har ett runt.

Men båda orden används i andra språkliga sammanhang. Jag tillhör väl det manliga kön som emellanåt har fått lite fett på sylen och björnen Baloos pryl är sannerligen inget vanligt handverktyg, utan mera i betydelsen mojäng eller grunka. Någonting onyttigt eller onödigt. Något som prylbögar samlar på.

Ord och förvanskningar som lattjo, pryl eller nyllet kommer ofta från så kallade hemliga språk. Ord och meningar som var till för att hålla obehöriga utanför sammanhangen och hemligheterna kvar inom gruppen. Ofta bytte man ut något ord mot ett annat eller kastade om orden, lekte med stavelser och så vidare.

Tar vi ordet lattjo så kommer det från månsing. Det talades av de kringresande gårdfarihandlarna från Västergötland. Ibland kallade språket också Borås-tyska. Även nyllet kommer därifrån.

Liknande språk är fikonspråket som var ett kodspråk grundat på korsvisa omkastningar av ords stavelser. Ordet fimp kommer till exempel ur stump. Strindberg skriver om fikonspråket i Gamla Stockholm (1882) att det var en av fem sorters rotvälska han hittat i huvudstaden och att det lefvat minst sina 30 år och har ännu sina ganska talrika anhängare.

Men det fanns hemliga språk som talade av särskilda yrkesgrupper. Sotarna talade knoparmoj. Direkt översatt betyder det sota spisen. Kåk, brallor, kosing och jobba tillhör knoparmojets ordförråd. Men jobbare betyder däremot bedragare. Och det borde fackföreningsrörelsen tänka på och i stället gå över till det riktiga ordet arbetare. Gärna stolt arbetare.

Stolta arbetare var säkert skinn-arbetarna i Malung som beskrivs så fint av Aino Trosell i sin roman ”Hjärtblad”. Där kan man ibland läsa fullkomligt oförståliga ord som finns insprängt i texten. Aino har nämligen lyckats få med litet av skinnarmålet, eller nastsilämå som var skinnarbetarnas eget språk. Arbetarna tog Malungsdialekten som utgångspunkt, men kastade om stavelser och ljud.

Tänk på det nästa gång ni går på konditori eller dricker en kopp kaffe vid köksbordet: ordet fika är ett resultat av just skinnarmålet även om det är andra språk som vill ta åt sig äran. Man vände helt enkelt på ordet kaffi och bildade ordet fika.

Språket förvanskas och utvecklas hela tiden även om det kan ta flera generationer innan det märks.

Men att en pryl är ett handverktyg och ingenting annat, det hävdar jag bestämt.

Sedan får björnen Baloo säga vad han vill.

Bernt-Olov Andersson

Mer läsning

Annons