Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

RECENSION: Cina Autio gillar läget

/

Annons

Torsåkerskonstnären Cina Autio målar ofta mänskliga lägen. I utställningen på Kulturcentrum Konsthallen finns gestalter som väntar, blickar framåt, svävar, är högtflygande, budbärare och vägvisare. Med läge kan man också mena ett yttre, kroppsligt läge. Här finns i målningen ”Uppnå” en kvinna som sitter på ett tak. Känslan att vara vid målet tolkas fysiskt, hur det känns i kroppen. Yttre och inre läge sammanfaller.

Hur är läget? frågar man ju.

Då handlar läget om hur man mår och kanske också känslan av att finnas till. Här finns en hel skala av svar, från en snabb, kort känsla av att det flyter på (Jotack, det är fint) eller ser mörkt ut (Sådär), till de existentiella frågorna.

En gång hörde jag en röstbrevlåda säga: ”Berätta vem du är, så ringer jag upp”. I nio fall av tio säger den som ringer sitt namn, men den tionde blir sittande med telefonen och tänker: Ja, vem är jag?

Cina Autio vill kanske med sitt måleri få betraktaren att bli medveten om hur mycket hen egentligen tänker på lägen. Hennes gestalter är mestadels anonyma med få eller inga ansiktsdrag. De finns i enkla eller avskalade miljöer, mer antydda än klarlagda.

Det handlar om känslan av att befinna sig i en känsla som ofta inbegriper någon form av relation eller kontrast. Den som är högt flygande vet kanske inte hur motsatsen känns. Det är kanske ur någon icke-flygandes perspektiv vi ser? Men konstnären har inte gjort det lätt för sig och det krävs ett visst tålamod hos betraktaren för att dröja vid målningarna. Kanske beror det på att gestalterna blir symboler för något utsagt och jag känna osäkerhet inför frågan om de säger något mer, och om inte det hade varit intressant att få följa dem fram till det läge de nu befinner sig i.

Med andra ord, jag längtar efter fler berättelser, även om de finns i ett antal mer expressiva målningar. I ”Beskyddare” står vi inför ett oroligt solnedgångslandskap. Trädet tycks nästan brinna. Där står en kvinna som tycks ha med ett litet barn i den skyddande famnen. Fågeln i trädet är kanske också en beskyddare. Ett porträtt av en man och ett slags vagn som tycks (snart) vara i rullning finns i ”Farvatten”. Jag ser den som berättelsen om en far. Och porträttet ”Följeslagare” formar sig till en berättelse om en relation, om en människa man gärna har med sig på vandring.

Hästar spelar en viktig roll i Cina Autios måleri. Där finns den stora svarta som tycks vara sammanfattningen av en resa. I ”Hörsamma” utspelar sig en fin, kanske ordlös dialog mellan människa och häst. Installationen ”Drömresan” inbegriper ett collage av fåglar målade på glas i en antydd flock.

En avvikande, knorrliknande roll spelar en liten abstrakt målning i starkt blått (På sin Kant). Den pekar på möjligheten att studera lägen och relationer med ett reducerat uttryck. Lägen är inget vi kan se. Så varför inte? Lägen kan ju uttryckas på alla tänkbara och otänkbara sätt och med vilka medel som helst.

Mer läsning

Annons