Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reklamjippo med fint blås

Annons

Programbladet till konserten med Arméns musikkår ser inte ut som programblad brukar göra. Jag studsar till när jag bläddrar vidare i programmet och finner ett reklamblad för försvarsmaktens förträfflighet.

Konserten var gratis, men som man alltid påminns – det finns inte några gratisluncher. Vi deltar i ett två timmars reklamjippo för försvarsmakten. Nu har jag i och för sig sett mycket sämre reklam, och när vi ändå betalar för Arméns musikkår är det inte mer än rätt att de reser ut i landet och visar upp sig.

Arméns musikkår är inte, som man kan föreställa sig, en samling barska herrar med välputsade brassinstrument. Faktum är att jag nog aldrig har sett en sådan ung orkester.

Nordiskt var temat för aftonen, med något utomnordiskt inslag. Carl Nielsens uvertyr till "Masquerade" inledde pampigt och blåste bort fredagströttheten.

Annars var det sagoinslagen som utgjorde höjdpunkterna. Kvällens solist, Caroline Walldén, stod för en fin insats i Philip Sparkes "A Lindisfarne rhapsody", där hennes flöjt spred längtande, melankoliska toner inspirerade av den lilla engelska ön. Mer sagostämning blev det i Hugo Alfvéns "Bergakungen", som dirigenten Mats Janhagen menade borde vara Sveriges nationalbalett.

För andra gången på kort tid fick Gävlepubliken höra Sibelius "Finlandia", som i höstas dirigerades av Leif Segerstam. Jag såg inte den konserten, men jag har svårt att tänka mig att Arméns Musikkår kan konkurrera med Mr Finlandia himself.

Den som hoppades på marschmusik fick vänta otåligt. Till slut, som extranummer, drog orkestern igång en marsch, likt ett rockband som avslutar med den gamla hiten som alla kommit i förhoppning om att få höra. Publiken, som var stor, kvicknade till och klappade i takt.

Mer läsning

Annons