Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rutten fruktstund i Kulturkiosken

/

Annons

En tung, sötaktig lukt tränger upp ur källaren. Fint arrangerad frukt ligger och ruttnar. Den är del av ett konstverk som vill tala om förgänglighet.

Om alltings övergående natur. Om livets flykt. Allt tar slut.

Lars Brink har gjort utställningen ”Caves of vanity” som visas på Kulturkiosken i Gävle.

Stockholmaren Brink, utbildad vid Umeå Konsthögskola, har ingen anknytning till Gävle. Han har bara hört talas om att här finns en utställningslokal med fantastiska möjligheter. Med ung attityd, väldig rymd och brutalt betonggolv och som gjord för installationer. Kulturkioskens källare har fått ett rykte.

Och DET är roligt att höra!

Lars Brink drar in med gamla cykeldelar och målningar, förutom riktiga päron och bananer.

Han anspelar på ett äldre måleri som avbildade materiella ting i kompositioner tillsammans med dödens eller den utmätta tidens symboler – ett kranium, ett timglas, ruttnande frukter. Underförstått att andliga värden borde räknas högre.

Det flyktiga som Brinks tänker på är dock mer specifikt: trenderna i ett kommersiellt samhälle. Trender som dessutom efterlämnar ett berg av onödiggjorda prylar.

Han fokuserar på cykeltrenden. Eftersom han själv råkar vara ”cykelnörd” (utan att skämmas, men med insikt om det problematiska). Det menas alltså inte miljötrenden att välja bort bilen till jobbet – utan det avancerade hobbyintresse som odlas i cykelforum på nätet, som det stajlas med. I dag ses cykeln till och med som inredningsdetalj, påpekar konstnären. I ett tidigare konstprojekt tillverkade Lars Brink ”världens dyraste cykel” som hemmabygge.

Gävleutställningen innehåller bland annat skräpiga hjul och sadlar på rad, högvis placerade i den tunga fruktlukten. Här finns också Brinks realistiska målningar, inspirerade av cykeldårars egna fotografier på sina ”man caves”, läs vuxna mäns pojkrum.

Konstnären förvaltar sin idé väl. ”Caves of vanity” är genomtänkt, konsekvent genomförd på sitt vanitas-tema. Men var och varannan utställning deppar över konsumtionssamhällets absurditeter. De flesta kommer inte längre än till en suck. Lars Brink utmanar inte heller, även om han åtminstone suckar med stil och ironi.

Mer läsning

Annons