Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så byggdes ett "förnuftigt" samhälle

/

Annons

Få städer känns lika lätta att greppa som Sandviken. Historien är bara 150 år och rymmer få mysterier. Mycket av dagens Sandviken har varit med nästan hela tiden. Det handlar inte bara om livet i järnverkets skugga och beskydd – utan även om vanor, tänkande och samhällsbyggande.

I utställningen "Modell och verklighet" på Sandvikens konsthall undersöker arkitekten David Palmberg tillsammans med filmaren Erik Sandberg vad som genomförts i samhällsbygget – och vad som stannat på ritbord och i arkiv. Resultaten visas i form av arkitekturmodeller, planer, skisser, foton och filmer.

Den sociala dimensionen är också med. Människor på Nya Bruket har fått frågor om sitt bostadsområde. Inte minst barnen är positiva. Utställarna har lokaliserat en del av de 48 Konsumbutiker som funnits i stan. I filmen "Förnuftig fritid" från 1946 kan man uppleva Jernverkets kör sjunga, ”enligt gammal tradition”, för kamraterna i verkstadshallen under lördagens lunchrast.

Det var nära att det inte blev någon utställning. På kommunen var man, enligt uppgift, på väg att kasta de gamla modellerna när Daniel Palmberg, Konsthallen och Konsthallens Vänner grep in. När allt nu finns samlat inser nog de flesta att detta måste bevaras. Varje skiss och modell sedda för sig är kanske inte häpnadsväckande, men tillsammans sätter de i gång funderingar knutna till både det förverkligade och det icke förverkligade invävda i det som brukar kallas historia.

En utställning om Sandviken är omöjlig utan Ralph Erskine. Nya Bruket, som tillkom under första halvan av 1970-talet, står sig gott. Någon har sagt att om Erskines idéer då fått prägla bostadsbyggandet, hade miljonprogrammet inte sett ut som det gör. Orsaken är uppenbar. För Erskine handlade det om människorna i husen, inte främst om rationella metoder som krävde avhyvlade hektar. I utställningen finns en av hans första skisser till Bruket med pilar som visar hur människor kan röra sig, träffas på gården eller på de större platserna. Skissen av denne arkitekturens Mozart andas samvaro, rörelser och lekfullhet.

Så småningom fick Erskine ta sig an Vallhov. I utställningen finns en ljudupptagning där Sandvikens tidigare stadsarkitekt Jan-Erik Bywall leder ett möte med medborgarna. Tonen är sansad och samtalet givande.

En vision som inte blev av är en konstgjord sjö intill badhuset. I arkitekten Gösta Åberghs modell föreslår han ett vattenlandskap mellan badhuset och en sjö som vidgats ur kanalen. Även Ralph Erskine drömde om att leda in vatten i kanten av Nya Bruket. För en utomstående är detta med kanalen svårbegripligt. Hur svårt kan det vara att ge Sandviksborna mer av dess vatten?

"Modell och verklighet" ger besökarna från Sandviken att hitta en egen ingång. Liv och minnen är ofta förknippade med hus, gator och resor till jobbet, skolan, bandyn och så vidare. Så här finns möjlighet att redan i entrén konfronteras med en jättemodell av jättjärnverket, studera Jernvallen med omnejd, Norrsätraplaner, Örtavariationer och Riks 80:s hårda genomskärning av bebyggelsen och åsen, Björksätraplanerna, som närmar sig konstverkens status, liksom förslaget till generalplan ”med prof. U. Åhrén som ledande sakkunnig”, en av de tungviktare som bidragit till samhällsbyggandet i Sandviken.

På en stor display på golvet framträder planer, även mer abstrakta, till exempel var hus för kultur finns och var kyrkorna ligger. En nutida modell för att ge snabba överblickar hur staden balanserar ur utställaren David Palmbergs akademiska studier.

En egenhet i utställningen är att modellerna står snett i rummet. Det beror på att de har orienterats mot norr, precis som kartor. Så utställningen är inte bara gjord med säker hand, utan också efter kompass.

Glöm inte att se filmen "Förnuftig framtid" med foto av Sven Nykvist och musik av Ingvar Lidholm. Den bekostades av Sandvikens Jernverk och visades som förspel på bio. Den ger en extra ingång till utställningen. Här sjunger inte bara arbetarna, utan sunda fritidssysselsättningar, från bowling till bandy, radas upp. Men ingen litteratur, konst eller teater. En förment expert visar hur det nya hemmet bäst möbleras. Filmens 12 minuter är ett lätt förförisk disciplinerande recept för ett enkelt liv – i gemenskap, ljus, luft, framsteg, sundhet i takt med det viktigaste, nämligen det rationella och förnuftiga.

Mer läsning

Annons