Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så ni tror att ni vill ha hårdare tag?

/
  • Sorg i Finland. Desperata dåd reser krav på ”hårdare tag”. I det läget måste vi försöka vara vuxna. Storytellingskolan förklarar varför.

Annons

Tyskan i Arboga, de dödsskjutande ungdomarna i Finland, Anders Eklund. Listan kan göras hur lång som helst. Listan av desperata dåd fylls på undan för undan. Det är så lätt att ställa sig upp och vråla: ”Gör något, sätt hårt mot hårt!” Men kom ihåg då att också dessa vrål är tecken på desperation.

Jag skulle kunna bli lika desperat. När min son kommer hem från skolan och vittnar om att han har blivit hotad med stryk av jämnåriga. När grannens son kommer hem från skolan och berättar att han blivit slagen av äldre elever. Jag skulle kunna ta cykeln till deras skola och börja puckla på ungarna.

Men jag biter ihop. Jag pratar med lärarna, om än i affekt. Jag försöker vara vuxen.

För jag vet att min son och grannens son – de som blir slagna – kommer att klara sig. De vet att de har föräldrar som kommer att kämpa för dem.

Nej, jag oroar mig för dem som hotas och slåss. De blir visserligen uppmärksammade, men bara som ”bråkmakare”. När lärartätheten sjunker och antalet assistenter minskar har dessa ungdomar med trasiga hemförhållanden ingen alls.

Till dessa stökiga element har vuxenvärlden numera bara ett recept. ”Hårdare tag”. Vilket inte är en vuxen lösning alls. Enbart ett tecken på desperation. Dessa aggressiva ungdomar har nog upplevt tillräckligt med våld i sina hemmiljöer, ska de behöva uppleva det i skolan också?

”Hårdare tag” är lika vuxet som om jag skulle åka till skolan och hota dem som hotar min son. Men ”hårdare tag” säljer. Fascismen i Europa säljer in hela sitt kit med denna metafor. ”Hårdare tag” känns enkelt och bekymmerslöst. När politiker ordbajsar, ljuger och slingrar sig klingar ”hårdare tag” friskt och sant.

Men ”hårdare tag” är inte mod. ”Hårdare tag” är också bara retorik, även om den i sin enkelhet döljer ordbajsandet på ett effektivt sätt. ”Hårdare tag” avslöjar egentligen en talare utan några idéer alls. Det enda ”hårdare tag” gör är att ge oss ett samhälle där våldet förs in som lösning på alla allmänmänskliga problem. ”Sätt dit invandrarna som skor sig på svenskarna”, ”sätt dit bidragsfuskarna”, ”sätt dit de sjukskrivna”.

”Hårdare tag” har inte förändrat skolan alls, i alla fall inte till det bättre. Den svenska skolan några år efter Reinfeldts valseger är ungefär som tidigare. I avsaknad av effektiva program mot mobbning och våld. Inte det att skolan är ointresserad av kampen mot destruktiva handlingar, det är bara det att det på de flesta håll saknas verksamma handlingsplaner.

En kompis till mig ringer dotterns lärare när dottern är ledsen för att hon blir retad, varpå läraren svarar: ”Vi får avvakta.” Ridå. Är det något som skolan inte ska göra är det att avvakta. Å andra sidan – vad ska lärarna göra när det enda de har att gå efter är svävande retoriska deviser som ”hårdare tag”?

Kanske vi vuxna gillar metaforen ”hårdare tag” för att vi tror att allt ont i skolan och i livet kan spåras till de utagerande, de vars brottslighet syns på ytan? Alltså, med hårdare tag kan vi slå tillbaka mot dem som slåss. Men de senaste årets nyhetsrapportering vittnar väl om att vi vuxna borde bli bättre på att uppfatta vad som händer i det tysta?

Han som alla kallade ”lugn och tyst” bultade till slut sin flickvän sönder och samman och grävde ner henne i en åker. Killen som alla ropade ”Nollan” efter hämnades en dag på världen när han utbildade sig till lastbilschaufför och åkte runt i Sverige och letade offer. Tonåringen som ingen vill vara med, fick till slut licens på ett handeldvapen.

För att möta dem som lider i det tysta måste vi börja lyssna på människor och se människor, på djupet. Och det enda receptet då är fler lärare och socialarbetare. Men inte vilka som helst, utan de som besitter stor människokärlek och ett stort mått av förståelse.

”Mer kärlek i samhället” borde ersätta ”hårdare tag”. Omtanke får människan att växa. Visst, ”omtanke” må låta naivt, men det är temat för allt litterärt berättande och all slags kulturverksamhet.

”Hårdare tag” kan på sin höjd vara en gångbar metafor när man ska riva hus. Eller när man ska sätta gränser för storbankernas gränslösa affärsverksamhet.

Mer läsning

Annons