Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sandviken – enkönad stad

/

Vi läser en nyskriven guidebok till staden Sandvikens offentliga rum som visar sig vara en nästan helt och hållet manlig historia.

Annons

Sandviken! Kan man bli förälskad i en stad? Jag är förtrollad av platsen som tycks så trygg i sitt Kulturcentrum.

Sandviken har redan en egen Soundwalk – ett konstnärligt ljudverk till vilket man kan promenera genom stadens historia.

Sandviken har redan en Stig Sjödin-walk – skyltar till vilka man kan promenera genom en av stadens poeters litteratur.

Nu får man också en egen Artwalk. En bok till vilken man kan promenera genom stadens offentliga konst och arkitektur.

Stadens författare Bernt-Olov Andersson har skrivit texten. Det är alltså inget som man låtit en kommunikationsavdelning sätta ihop.

Så tack. (Men tack också för att den blev så avslöjande, mer om det strax.)

Bernt-Olov Andersson börjar sin guidade tur vid Sandviks första huvudkontor och avslutar den med några ord av diktaren Elmer Diktonius. Det är inte första gången Andersson återanvänder dem i en text – men de kan å andra sidan aldrig citeras för ofta:

”Om konstens mening vore att bedöva, att få oss att glömma livet, så vore ett hammarslag i skallen den enklaste och bästa konsten."

I en stålstad som Sandviken får meningen en särskild betydelse. Man har nära tillgång till hammaren. Men har också förstått att inte använda den. Med undantag för de två år i början av 2000-talet när konsthallen stängdes.

Numera är konsthallen öppen igen, i hjärtat av ett Kulturcentrum fyllt också av böcker, teater, musik och barnkultur. Och det är konsthallens intendenter Daniel Palmberg och Lars Westerman som tagit initiativ till boken ”En promenad genom Sandvikens offentliga konst och arkitektur”. Den berättar med rättfram och kunnig röst.

Gävle brukar räknas som en av Sveriges finaste skulpturstäder. Men unga systern Sandviken stoltserar med många kända namn, påminner guideboken: Arne Jones, K. G. Bejemark, Sven Lundqvist, Erik Höglund, Björne Selder, Tore Strindberg och Pierre Olofsson, förutom lokala storheter som Manne Östlund.

Ralph Erskine är arkitekten nummer ett men även Gösta Åbergh har bidragit till att forma bilden av Sandviken. Spår av Gävles stadsarkitekter Erik Axel Hedin, Gunnar Wetterling och Sven H. Wranér kan ses. Erik Lallerstedt ritade Sandvikens stiliga posthus 1928. Lars Israël Wahlman skapade Sandvikens 1900-talskyrka.

Sandvikens stadshus tycker jag personligen att man ska titta lite extra på; den strama fasaden med sitt fyrkantiga mappsystem är en extrem gestaltning av förtroendet för modern byråkrati. Byggt 1964.

Av uppräkningen inser vi också att Sandviken är en enkönad stad. Från herremansstatyn av konsul Göransson till springpojken i brons på gågatan och den burdusa hästhandlargruppen. Tunga, mörka skulpturer av manliga konstnärer dominerar. En späd kvinna finns avbildad (av en man) i en fontän. Hon ser naken och skyddslös ut.

Var är de skapande kvinnorna? I periferin.

På en innergård i Kulturcentrumkomplexet står Sylvia Neiglicks verk ”Pendel, Kapsel och Topografi” från 2002. Det gäller att hitta dit. Inne i foajén hänger en fantastisk glasmålning av Elin Elfström. Skulptören Camilla Bergmans ”badkrukor” omnämns – men också dessa är placerade inomhus, i Parkbadet. Åsa Herrgård fick nyligen göra en spektakulär rondellutsmyckning – långt från själva centrum.

Den enda kvinnliga konstnär som kommer med i själva konstpromenadens herrsällskap är Vivienne Roche och hennes ståtliga stålskapelse ”Belphegor” (1990), ”som smälter in i omgivningen och som många därför kanske inte lägger märke till”, med Bernt-Olov Anderssons egna ord. Smälter den kanske in som ”manlig”?

Lite underligt blir det när författaren refererar till verk av författaren ”Bernt-Olov Andersson” i löpande text. Önskvärt hade varit fler bilder, fotografier på samtliga omnämnda konstverk och byggnader. Men istället är förstås publikationens pris högst överkomligt. Så införskaffa gärna.

Guideboken ger en alldeles utmärkt överblick över ett offentligt rum format av järn och män, med representationer av järn och män.

Mer läsning

Annons