Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skapelse med ljus, liv och glädje

/

När Beethoven hört ett framförande av ”Skapelsen” föll han på knä och kysste Haydns hand. Bifallet i konserthuset på fredagskvällen visade att Gävlepubliken nästan var beredd till något liknande om det varit möjligt.

Annons

Joseph Haydn skrev oratoriet ”Skapelsen” 1796-98 och redan uruppförandet var en jättesuccé. Polis fick hålla massorna i ordning. Så många ville in och lyssna. Segertåget fortsatte och redan under Haydns livstid framfördes verket i en rad länder, också i Sverige. Sedan dess har det fått en ställning som det kanske främsta av Haydns alla verk.

Gävlesymfonikerna hade för kvällen sällskap av Eric Ericssons mer än 30 röster starka kammarkör och tre utmärkta solister i rollerna som de tre ärkeänglarna Rafael, Uriel och Gabriel som för berättelsen framåt. Här fanns kraft och volym, men också lätthet och känsla.

Oratoriet bygger i stort sett på Bibelns skapelseberättelse och på John Miltons diktverk ”Paradise Lost”. Det vi får är en skapelse som är glädjefylld, ljus kommer till, den sköna naturen med växter och djur, människan skapas. Kärleken finns där.

I början kaos. Haydn visar det genom att låta tonarter inte falla på plats. Teman avslutas innan de fullbordats. Allt är fragmenterat. Sedan barytonen Jochen Kupfer som ärkeängeln Rafael: ”Im Anfang schuf Gott Himmel und Erde…” Kören följer upp om Guds ande som svävar över de mörka vattnen och sedan det klassiska ”Varde ljus”. Orkestern in med full kraft. Mäktigt och gripande.

Annars var det mer av elegans och kvickhet än tyngd vi fick. Flera partier drog tankarna till en Mozartopera som ”Trollflöjten”, särskilt duetterna mellan Kupfer (som Adam) och sopranen Ditte Höjgaard Andersson (som Eva) i den avslutande delen då de två vandrar i paradiset.

Höjdpunkterna var många. Höjgaard Andersen i arian om skapandet av blommor och växter (”Nu marken kläds i grönskans dräkt…”). Tenoren Julian Prégardien (Uriel) som med röst fylld av inlevelse sjunger om hur natten skiljs från dagen och stjärnor fästs i himlen. Och sedan kören som flera gånger kommer in om hur himlen förkunnar den högstes ära. Tonarten går från moll till dur. Ljuset övervinner mörkret.

Och Prégardien i arian ”Mit Würd und Hoheit angetan” om när man och kvinna skapas. Den framfördes för övrigt flera gånger för Haydn då han låg för döden. Den sista musik han hörde.

Sista delen med Adam och Eva i paradiset en njutning rakt igenom. Det här är ett paradis där ingen orm syns till. Inget förbjudet äpple har ätits. Bara kärlek och skönhet. Ok, texten skulle vara omöjlig att skriva i dag. Eva sjunger till Adam: ”För dig jag skapad blev, min sköld, mitt värn du är. Din vilja är min lag, så Herren har befallt. När jag dig följer, är jag lycklig, trygg och nöjd”. Hm…

Samspelet mellan de tre solisterna och kör och orkester imponerar. Jaime Martín har verkligen en förmåga att få fart på musiken. Det sprakar om orkestern och musiken.

Inför konserten lovade konserthuschefen Beryl Lunder publiken en oförglömlig upplevelse. Lite vågat kan man tycka. Men den här gången fick hon rätt.

Mer läsning

Annons