Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart uruppförande – nervöst!

/
  • Hur ska det låta? Mattias Lysell, composer in residence på Konserthuset, övervakar repetitionerna av hans första verk: ”Airs, grace and lamentation”.

Efter att ha tappat räkningen tre gånger ger jag upp, nöjer mig med en ungefärlig siffra. Ett 70-tal personer på Konserthusets scen ska plötsligt tillsammans föra till verkligheten det som under ett år bara har funnits i Mattias Lysells hjärna. Långa, ensamma timmar, där verket sekund för sekund har växt fram, exploderar plötsligt i kollektiv kreativitet.

Annons

– Lite konstigt känns det, medger Mattias Lysell, composer in residence vars första verk ”Airs, grace and lamentation” får sitt uruppförande på torsdag.

Han går raskt omkring i Gevaliasalen, byter rad, byter position, ansiktet färgat av den anspänning som också finns i inledningen av ”Airs, grace and lamentation”. Precis innan orkestern och flickkören under ledning av dirigenten Halldis Rønning börjar, frågar någon honom i förbigående hur det känns.

– Än så länge är det kaos.

Flickkören, ja. Verkets titel följs av ”för orkester, elektronik och flickkör”. De står för titelns klagosång, Ariadnes bitterhet över att ha blivit lämnad av Theseus. Flickkören har hämtats från Kungsholmens musikgymnasium, och just att de är flickor, inte kvinnor, ger en klarare ton. Deras veklagan ger verket en nästan kuslig känsla.

Richard Strauss gjorde operan ”Ariadne auf Naxos”, där Ariadne har lämnats på ön Naxos av sin älskade och i bitterhet inväntar döden.

– Hon älskar honom fortfarande men föraktar honom för vad han har gjort.

När jag för ett år sedan träffade Mattias Lysell, som då var färsk composer in residence på Konserthuset, minns jag hur han beskrev sina verk och idéer i tydliga bilder. Någon sådan bild finns inte till ”Airs, grace and lamentation”, däremot ett ord: Ambivalens. Ariadnes ambivalenta känslostormar mellan kärlek och hat.

Han sa också en annan sak för ett år sedan: Jag vill inte safea på första verket.

Har du kastat dig in helt, som du sa?

– Definitivt, säger han med den sortens korta skratt som antyder att han kastat sig lite hårdare än vad han tänkt. Det kan man lugnt säga.

För moderna kompositörer finns risken att uruppförandet också blir det sista uppförandet, att verket blommar upp och vissnar samma kväll. Ett sisyfosarbete som efter timmar, dagar, månader och år av slit kulminerar i några ögonblick av skönhet, sedan evigt mörker. Den vetskapen ger ett särskilt skimmer åt torsdagskvällens premiär.

Det första verket avklarat för Konserthusets composer in residence. Fem verk återstår, bland annat en fagottkonsert till hösten. Vårens verk blir i det mindre formatet. Mattias Lysell ska byta flickkörer i hjärnan mot barnröster. Han ska vara pappaledig.n

Mer läsning

Annons