Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spindeln i nätet

/
  • Färsk byråkrat. Andreas Tuveson är ganska ny kultursamordnare i Gävle kommun.
  • Kråkfotshjärta. När det var som mest hektiskt började Andreas Tuvesons hjärta slå dubbla slag. Men läkaren kom fram till att det inte var någonting farligt, utan att vältränade personers EKG ibland ser ut som kråkfötter.

För en kulturjournalist finns det en naturlig drivkraft att vilja prata med konstnärer, regissörer, skådespelare, musiker, poeter och prosaförfattare. Hur gör de sina verk? Vad var det för kreativa processer som ledde fram till det som vi till slut ser (eller hör) framför oss?

Men runt omkring dem finns det ofta ett nätverk av olika administrativa strukturer, befolkat av bokhållarsjälar som sällan hamnar i blickfånget.

Vi undrade, vilka är de, dessa ovanliga människor som jobbar som kulturbyråkrater?

Vad gör de egentligen hela dagarna? Vad är det de brinner för?

Hur ser det ut i en kulturbyråkrats hjärta?

Annons

i hjärtat på en kulturbyråkrat. del 2

Spindeln i nätet

”Det är himla fint faktiskt när man står och tittar så här!”

Andreas Tuveson står i musik-paviljongen i Esplanaden i Gävle och kisar på sträckan mellan Rådhuset och teatern. På paviljongens fasad, bredvid trappen upp, sitter en liten plakett med texten ”Årets stadsmiljö 2006”. Det finns en liten motivering också: ”Esplanaden är hjärtat i Gävle. Den är något speciellt”. Sedan inget mer...

Något speciellt vadå?, undrar man ju. Formuleringen verkar medvetet vag. För det är som Andreas säger, det är väldigt fint. Men det används inte till någonting, bortsett möjligen från att det hänger några a-lagare här på parkbänkarna ibland.

Men det kanske det kan bli ändring på nu, när Andreas bokat in konserter här i paviljongen.

Det är en väldigt liten del av vad han gör som kulturbyråkrat.

Det var i februari i år som han tillträdde som kultursamordnare i Gävle kommun, och när jag frågar honom vad det egentligen innebär så skruvar han först lite på sig: ”Ja, jag misstänkte att du skulle fråga det”.

Grejen är väl inte så mycket att han inte vet vad han gör som att det svårt att förklara på ett enkelt sätt. Eller kanske lite också förresten att han inte riktigt vet vad han gör – än – till 100 procent. Många av sina arbetsuppgifter ska han själv sätta sin prägel på, och ännu så länge kliver han in i ett ”ärvt” uppdrag. Hans företrädare har suttit 22 år på posten, och det är naturligt att han hamnar i sin företrädares rutiner och nätverk och försöker göra färdigt saker som redan har inletts innan hans tid. Det kan finnas en fara i det, att det blir ”som det alltid har varit”, och Andreas ser det som att han roddar ihop de nödvändigaste grejerna nu, men han längtar tills han får mer tid att tänka kreativt och göra sin egen grej.

En del av de saker han gör, rent konkret, kommer ändå fram under tiden vi pratar. Han köper in pjäser och musikföreställningar till alla grundskolor i kommunen, han anordnar stadsvandringar, han bokar och samordnar evenemang i Boulognerskogen, Regementsparken och Stenebergsparken, han sitter i möten med gruppen som gör ”Sommarkvällar” i stan och han styr med evenemanget Å-draget. Dessutom håller han kontinuerlig kontakt med till exempel Folkteatern, Gävle teater, Skottes teater och andra, mindre teaterföreningar.

För många Gävlebor är Andreas Tuveson fortfarande framför allt rocksångare. Han var väldigt länge frontfigur i lokala rockbandet Tide, som bytte namn till Zero 69, som bytte namn till The Brand, som till slut – för några år sedan – låg på topp 10 på svenska försäljningslistan med sin singel ”Everlasting star”. De hade satsat hårt, och länge, på att slå, och ”det där sög musten ur oss”, förklarar Andreas. The Brand lade ner.

Men Andreas började snart längta tillbaka till att stå på scenen. Han och en kompis som också var musiker började spela lite tillsammans. Rätt vad det var hade de handplockat några skickliga musiker som de gillade och bildat ett coverband – ”Extra allt”. Det var mycket roligare än vad han hade kunnat föreställa sig att köra covers, och i dag uppträder han mer än vad han någonsin gjort tidigare. Lägger man till att han spelat huvudrollen i den framgångsrika musikalen Jesus Christ Superstar under våren, och sprungit hårda tävlingslopp, och börjat det här nya jobbet som kultursamordnare, så förstår man att våren varit hektisk.

– Fast jag hamnar alltid i såna här perioder, det är för att jag hela tiden söker kickar och utmaningar, säger Tuveson.

Du låter inte som en kulturbyråkrat, säger jag.

– Nej, jag är otroligt obyråkratisk, byrå-krati är det värsta jag vet.

– Jag är medveten om att jag jobbar på kommunen nu, något som många förknippar med en viss stel korrekthet och en tendens att lägga saker och ting i långbänk, men det är just det jag ska jobba för att det inte ska bli nu.

Och det är väl ungefär det han jobbar med också: att få saker och ting att hända. Han sitter med en påse med pengar, och folk som har idéer kommer ofta till honom för hjälp med finansiering. Då sätter han dem i kontakt med rätt personer i sitt nätverk och kollar om det går att utveckla deras idéer lite till. Och till slut blir det något som gävleborna kan ta del av. Hans fingrar ska vara i många syltburkar.

”Hur skulle vi kunna utveckla det här området mellan rådhuset och teatern genom kultur?”, säger han som exempel.

”Hur skulle vi kunna göra så att Boulognerskogen blommar upp igen, som det var en gång? Med musikfestivaler? Utomhusteater? Hur skulle vi kunna göra ännu mer av gasklockeområdet?”

Det blir saker han får börja fundera på nu. n

Mer läsning

Annons