Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stamm leker med fakta och fiktion

/

Peter Stamm inleder sin debutroman med en av de där meningarna som skjuter läsaren framåt likt en revolvermynning i ryggen: ”Agnes är död.

Annons

En berättelse dödade henne. Allt jag har kvar av henne är den här berättelsen”. Det är omöjligt att inte gå framåt, vända blad, vilja veta mer.

”Agnes” är kort, händelselös, skeendet är tämligen banalt, men ändå lyckas Peter Stamm göra någonting större av de vid ett första intryck enkla ingredienserna.

Titelns Agnes är en ung amerikansk fysikstudent, och på Chicago Public Library möter hon den schweiziska författaren som är bokens berättare, många år äldre, som befinner sig i Amerika för att skriva en bok om lyxtåg. De är två enstöringar, socialt obekväma. Utåt kyliga, även om man med tiden ser en större inre hetta hos Agnes, medan berättaren har en själslig låga som inte förmår att värma upp någon annan än honom själv.

Stamm skildrar hur deras relation växer fram, med ett kondenserat språk, utan buller och bång, utan stilistiska bravader. Det som höjer denna romansskildring från det vardagliga, är infallet Agnes får att hennes älskade ska skriva deras kärlekshistoria som en berättelse, en hybrid mellan fakta och fiktion där det ena strider mot det andra. Men vad är fakta och vad är fiktion? Läsaren får låta blicken glida försiktigt på de isiga sidorna. Finns relationen i verkligheten eller bara på papperet?

”Agnes” gavs ut på tyska redan 1998, och förlaget Thorén och Lindskog gav häromåret ut Peter Stamms ”Sju år”, skriven efter ”Agnes” och enligt mig en rikare roman. ”Agnes” bekräftar dock att Stamms författarskap är värt att följa, och förhoppningsvis fortsätter Thorén och Lindskog utgivningen av hans böcker.

Mer läsning

Annons