Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Starkt tecknat – Gävleborg imponerar

/

Gävleborgs bästa tecknare mönstras i den återkommande utställningen Teckningsbiennalen. 2016 är ett av de starkaste åren hittills, konstaterar vår recensent Niels Hebert.

Annons

Vad gör han?

Mannen petar sig i magen, begrundar kanske volymen eller massan. Eller livet. Han är tecknad av Margareta Tideström Persson och passar fint där han hänger först i utställningen Teckning 2016 på Konsthallen i Sandviken.

Det pågår nämligen många undersökningar här. Izabell Sjödin från Gävle (född 1995) fick stipendiet som delas ut till en yngre deltagare. I tre porträtt undersöker hon med mycket säker hand ”Delar av mej”.

Det har blivit en av de starkaste av de sju teckningsutställningar som visats genom åren. 2016 handlar förvånansvärt mycket om begrundan, och sökande efter identitet, om naturen som tillflykt och trygghet och metafor för inre mänskliga tillstånd.

Naturen och mötet med djuren är alternativa rum i en värld av kommers, snabbhet och kortsiktiga lösningar. Djuren är många i utställningen, men inte för att de är gulliga, utan som medlevande på jorden.

Ingela Sand Arenander visar ”Går aldrig vidare”, en svit på fem teckningar. Scenen är skogsglänta där ett par ben är synliga – men bara till knäna. Stigar finns, men benen står kvar. På marken ligger en kanindocka som ur sagoboken och som sjunker ner i jorden. Om någon fastnat, är kanske lösningen att återskapa det låsta läget, gång på gång.

I ett ovanifrånperspektiv ser vi i Riitta Tjörneryds två teckningar ner på den stora fågeln och dess utbredda vingar; tänk om fler hade fågelns överblick och skarpa syn, medan Mats Jonssons två hägrar visar två sidor: den stolta som kliver fram med öppna vingar och den mörkare, hopkurade, ledsna, sura.

Tillhörigheten till naturen känns påtaglig i Hjördis J. Beckers avskalade teckningar av trädkramare, lind och näktergal, älgen och vargungarna, som hon kallar ”Skogens djur?”.

Leif Nordlöf låter oss möta ”Naturens öga” i enkla ovh kraftfulla meditationer. Ett mer direkt grepp tar Ann-Kristin Larsén och tecknar försonande möten mellan jägare och älg, björnar och vargar. Bodil Lennartssons porträtt är avväpnande enkla och kanske därför intressanta.

Kaspar Lindqvist är den ende i utställningen som fokuserar fienden, kommersen och dess kärna jättegallerian där ingen himmel syns, men desto fler köperbjudanden, ett oöverskådligt skickligt fångat inferno där en man plötsligt insett att han vantrivs och är fången.

Det finns något sorgligt även i Kristina Forsbergs ”Frånkopplad”, en teckning på resårer(!). Kvinnan i telefon vet eller förstår inte att telefonjacket är urdraget. Hur länge ska det dröja innan hon förstår?

Men Sivia Moscoso komplicerar bilden. Hennes gamla radio och skivspelare, illusoriskt, objektlika och starkt närvarande genom både tekniken och minneskraften, visar teknikens befriande sida. En radio kunde och betyda kontakt med yttervärlden, kanske till och verka som ett befriande verktyg i den värld Sivia Moscoso berättar om.

Vilken värld Lena Sjöberg drömmer om är oklart, men hennes jätteverk ”Kunglig-heter & undersåtar”, teckningar på en bra bit över 100 papperspåsar är illustrativt, men tämligen tomt.

En lugnande promenad tar Peter J. Kautzky oss med på i spanska städer, medan C-J Freerks tecknat den mystiska planeten Solaris med infälld spegel. Lena Wennberg återkommer med några av sina instruktioner (hur man öppnar mjölpaket) och Camilla Dal söker överskrida teckningens gränser, inklusive de vanliga två dimensionerna.

Teckning 2016 har varit öppen för alla med anknytning till Gävleborg. 75 personer sökte med cirka 200 verk. Juryn valde 71 verk av 25 konstnärer, varav 19 kvinnor. Yngsta deltagare är född 2004 och äldste 1936. Jury har varit Elenor Noble, konsthand-läggare vid Region Gävleborg, och Anders Norén, Sveriges Konstföreningar Gävleborg.

Mer läsning

Annons