Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stockholmsvecka i råvarulandet

/

Sportlovet är en föraning om framtiden. När inlandet är tömt på folk och bara besöks av stadsbor på fjällsemester. Men jag hoppas forskningen spår fel, skriver vår Norrlandskrönikör Po Tidholm.

Annons

Stockholmsveckan pågår som bäst i Norrlands inland och timmerbilarna trängs med skidboxkaravanerna längs landsvägarna.

Ofta har jag en tendens att ha dem i den mötande filen, på väg åt andra hållet. Jag ser barnen skymta hukade över sina skärmar, en sovande kvinna i framsätet och en man med något uppspärrad blick som letar luckor för omkörning.

Ibland tänker jag på vad de ser om de tittar ut, och hur de förhåller sig till den uppenbara glesheten; de tomma butikslokalerna, de omkullblåsta busskurerna, kalhyggena och de öde husen. Är det som en korridor de passerar genom bara, genom råvarulandet på väg till inlandets mer användbara platser.

Lars Westin, professor i regionalekonomi på Umeå Universitet, menar att inlandet kommer att tömmas helt på sikt. Folk kommer att bo i kuststäder och åka till fjällen på helger och lov. Jag hoppas han har fel men tänker samtidigt att i det helt urbaniserade Sverige kommer landsbygden vara stadens spegel, en plats för rekreation.

Det finns en potential i det så klart, och många kommuner och destinationer är just nu väldigt upptagna med att räkna ut hur man ska profilera sig för att locka storstadens medelklass att tillbringa sitt sportlov just hos dem. Man diskuterar i termer av attraktivitet, upplevelsenivå, varumärkesbyggande, aktiviteter, kommunikation, mat, boenden och infrastruktur. De flesta vill kunna hävda att de har något helt unikt att erbjuda besökaren. Många slår knut på sig själva i jakten på det specifika.

Ofta är det nog helt i onödan.

Under en av mina föreläsningsturnéer hade jag ett par dagar ledigt i Norrbotten och kunde lämpligt nog bo på mitt favoritställe, Brittas Pensionat i Harads. Paret Kent och Britta Jonsson-Lindvall driver även Tree Hotel längre upp i skogskanten, en numera berömd anläggning bestående av arkitektritade trädkojor.

Bland de övriga gästerna de här dagarna utmärkte sig två stora afroamerikanska bröder från Los Angeles. De strålade av lycka när de kom in från sin första sparktur och pratade lyriskt om den vackert vita snön, stjärnhimlen och den berusande kylan.

När jag frågade hur de hamnat där fick jag ett oväntat svar: Ena brodern försörjde sig på att delta i pristävlingar och en tidig morgon ett halvår tidigare hade han åkt till en studio i Burbank och deltagit som publik i inspelningen av en frågesport. Efter att ha blivit utvald som tävlande satsade han på att vinna en bil men vann en resa för två till Harads.

Och nu var de här. De bodde i trädkojorna, åkte skoter och åt torkat renkött men det var framför allt en aktivitet som gjorde intryck på dem: Byvandringen genom Harads tillsammans med ortens pensionerade engelskamagister. Och avslutningen: Kokkaffe och sju sorters kakor hos en gammal dam.

Mer läsning

Annons