Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stora snurren

/

Om det uppfanns en teknik som innebar att böcker kunde tryckas och bindas in till en tiondel av den tidigare kostnaden – vore det då rimligt att priset ute i bokhandeln femdubblades?

Annons

Eller för att göra det mer överskådligt: Om en inbunden bok tidigare kostade 150 kronor i handeln skulle den med den billigare tekniken kosta 750 kronor.

Det hela låter ju absurt. Vem skulle gå på något sådant? Det finns väl en gräns för hur marknaden kan manipulera konsumenten?

Ändå var det precis detta som inträffade inom skivindustrin under senare delen av 1980-talet. Skivbranschen kunde med hjälp av cd-skivan skära i produktionskostnader och fraktkostnader med cirka 1000 procent. Ändå lät man konsumenten betala fem gånger så mycket för cd-skivan när den låg ute i butiken. Hur kunde vi låta oss luras?

Antagligen för att cd-n fyllde ett uppdämt behov. Grammofonskivan hade 100 år på nacken. Vi längtade efter en plastbit som vi kunde handskas med utan att varje sekund riskera repor och fuktskador. Och vi ville naturligtvis också vara en del av den nya digitala revolutionen. Även om många ljudproffs hävdade att diskanttoppar och basbottnar kapades, så var vi många som gillade att cd-n faktiskt rymde mer ljud på en skiva vilket möjliggjorde att konserter i många fall kunde spelas in i sin helhet utan att delas upp på flera skivor (i synnerhet i samspel med cd-växlaren).

De som blev en del av musikindustrin under åren 1985–2000 fick bra betalt. Ja, de fick så bra betalt att ingen varken tidigare eller senare kommit eller kommer att vara i närheten. Inte undra på att Metallica, Kent, Madonna och de andra är chockade över utvecklingen. Kanske får de för sig att deras ikonstatus är närmast allsmäktig när de ser sig omkring och upplever att ingen av 2000-talets musiker har kunnat lägga en grund för en liknande position.

Men att dagens stjärnor inte blir onåbara ligger inte i det faktum att kvalitén på dem är sämre, utan på att cd-skivan är död. Idag måste banden ut på turné för att bättra på myten om sig själva. Och om man ser en desperat försäljare studsa omkring på scenen framstår inte konstnärsstatusen så hög.

Ja, skivbranschens snikenhet när den under några år hade ensamrätt på billig teknik blev förödande för hela branschen. Men den blev än mer katastrofal för filmindustrin, som gjorde om musikbranschens misstag när dvd:n introducerades. Nu hade inte plastskivan samma rosa skimmer kring sig.

Ändå fick bolagen för sig att de skulle lägga sin vara ovanför vhs-bandets snittpris. Vad man inte tänkte på var att många bara några år tidigare hade samlat sina favoritfilmer på vhs-rulle, skulle man verkligen behöva börja om igen? Det hela verkade ju ännu mer befängt sedan varje konsument plötsligt ägde tekniken själv.

Lägg över dina hemvideor på dvd! ropade Sonys säljare av dvd-uppspelare och dv-kameror. Ja, det var helt plötsligt möjligt för oss att filma, ladda ner och bränna lite av varje. Tack för det, Sony! Men lite förbryllad blev man när Sonys skiv- och filmindustri plötsligt ropade: ”Det är brottsligt att ladda ner!” Pratar inte de där två branscherna med varandra? Man kan väl inte både sälja tekniken till oss OCH samtidigt förbjuda oss att använda den?

Nu försöker branschen rädda cd-skivans och dvd-skivans anseende genom att förbjuda nedladdning. Man säljer in hela sin åsikt genom att värna till vårt samvete – vi ska tänka på upphovsmakarna, de får inga pengar för sin vara om vi fortsätter som vi gör.

Naturligtvis handlar det inte om det. Det handlar om att branschen redan från början svek upphovsmännen genom att göra cd:n till en exklusiv vara när den i själva verket bara var – vad alla vet idag – en snabbproducerad plastbit. Det handlar om tillgång och efterfrågan. Så brutal kan storfinansen vara. Det måste vara en nesa för skiv- och filmbolagen att Sovjetunionen inte längre finns och att Kina också bestämt sig för att släppa marknadskrafterna fria.

Internet och fri globalisering sjöng nyliberalerna lovsånger om i början på nittiotalet. Nu pratas det mest om förbud, kontroll och tullar. Och Jonas Birgersson syns inte till.

Nej, vi behöver inga fler regleringar. Se vad vi fått: globaliseringen och den nya tekniken gav oss rockband som turnerar, massor av små skivbolag och ett filmintresse som ingen sett maken till.

Skiv- och filmfolket borde sluta att vara så bittra. Det klär inte en människa som vill skapa framtid. Gör er hemläxa i stället. Konkurrensen inom plastbitindustrin är naturligtvis en annan orsak till att cd-n och dvd-n inte säljer som förväntat. Spelmarknaden har fullkomligt exploderat de senaste åren.

Men jag blir konfunderad när jag går runt i spelbutiken. Fem hundra kronor för plastbiten som ligger inne i fodralet med ”Football Manager 2009”. Är det inte någon som håller på att bita sig i tummen igen?

Mer läsning

Annons