Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strindberg vet bäst om börskursen

/
  • Insiktsfulla. Författarna Émile Zola, Olof Lagercrantz och August Strindberg hade garanterat bättre förusättningar att förutsäga ekonomiska konjunkturer än dagens analytiker.
  • Insiktsfulla. Författarna Émile Zola, Olof Lagercrantz och August Strindberg hade garanterat bättre förusättningar att förutsäga ekonomiska konjunkturer än dagens analytiker.
  • Insiktsfulla. Författarna Émile Zola, Olof Lagercrantz och August Strindberg hade garanterat bättre förusättningar att förutsäga ekonomiska konjunkturer än dagens analytiker.

En del har förklarat den senaste tidens turbulens på världens börser med de dataprogram som automatiserat handeln. Finansministern har kallat fenomenet för ”brutal galenskap”. Det är naturligtvis lika fel som att skylla hustrumisshandel på mannens piska.

Annons

Folk har försökt förutsäga ekonomiska konjunkturer minst lika länge som det funnits skrift. Sumererna antecknade noggrant priset på viktiga stapelvaror som vete, dadlar och ull i hopp om att det förflutna skulle säga dem något om framtiden.

Nuförtiden studerar många börskurser i samma syfte. Framgången har uteblivit men metoden har fått ett tjusigt namn: teknisk analys.

Problemet med att förutsäga framtiden kan lätt åskådliggöras med ett experiment. Kastar man en sten upp i luften förstår alla att den snart faller ner igen. Men kastar man en sten på en annan människa är det omöjligt att veta vad som kommer att hända. Reaktionen varierar beroende på vem som kastar, vem som träffas, hur man kastar, och i vilket sammanhang det skett. Fysiker kan lätt beräkna var planeten Mars kommer att vara i rymden om tusen år, men ingen samhällsvetenskap kan förutse vad människan kommer att göra i morgon.

Ändå gör ekonomer modeller och prognoser som om människan vore enkla himlakroppar. De talar om lagen om tillgång och efterfrågan, trots att människor inte sällan blir mer intresserade av det som stiger i värde, och tappar intresset när priset sjunker. Det gäller till exempel aktier, parfymer och vissa kläder. Gravitationslagen har inte den här typen av undantag: vissa saker faller inte uppåt himlen.

Poeter och skönlitterära författare visar ofta större insikter i hur börsen fungerar än ekonomer. Författare är ju i regel mer intresserade av psykologi än fysik. En roman som Émile Zolas ”Pengar ”borde ingå i varje grundkurs i nationalekonomi. Blivande ekonomer borde också tvingas läsa kapitlet om sjöförsäkringsbolaget Triton i August Strindbergs ”Röda rummet”. Strindberg ansåg att aktiebolaget – som infördes i Sverige i mitten av artonhundratalet – uppmuntrade till spekulation och ansvarslöshet.

Även författaren och litteraturkritikern Olof Lagercrantz problematiserade aktiebolaget på ett sätt som man aldrig hör ekonomer gör nuförtiden. Införandet av aktiebolaget är det grundläggande problemet med dagens näringsliv, hävdar han. Det gjorde att affärer kunde anonymiseras:

”Det blev möjligt att handla utan att smutsa ner sina händer, att mörda utan att se någon falla, att suga ut utan att se någon svälta” skriver Lagercrantz i sin självbiografi, ”Min första krets”. Aktiebolaget är ”en perfekt dödsfälla” som utan betänkligheter plundrar jorden på naturresurser.

Mot detta ställer Lagercrantz företagaren av äldre modell: ”Fabrikören, grosshandlaren, skeppsredaren, brukspatronen – steg och föll med sitt företag. Han var hjälte i sin tids romaner och inte utan skäl ty han riskerade allt han ägde. Hans egen person och familj fanns med i potten.” Är det en romantiserad syn?

Det är svårt att tänka sig att en bonde skulle kunna titta på termometern vid frukosten och bestämma sig för att dra undan sitt kapital från gården på förmiddagen för att sedan satsa på jordbruket igen i slutet på veckan. Aktiebolagsformen gör dock detta fullt möjligt.

Lagercrantz hade förmodligen inte varit ett dugg förvånad över att Saab på ruinens brant nu plundras av sin egen styrelse.

Pierre Gilly

Mer läsning

Annons