Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teater i Gävle: Existentiell thriller med skärpa

/
  • Peter Eggers och Frida Beckman är försökskaninerna i
  • Frida Beckman, Isabelle Moreau och Peter Eggers som medverkande i ett medicinskt experiment i
  • Per Burell som den vidriga skurken i

Höstsäsongens första riktiga drama har spelats på Gävle teater. Arbetarbladets recensent berömmer aktörerna i en elegant och tidlös thriller.

Annons

Vagabonden Peter och psykologstudenten Frida deltar i ett medicinskt experiment för en ny antidepressiv medicin. Men i samma takt som känslor uppstår mellan Peter och Frida havererar också experimentet.

Det blir också allt svårare för läkaren att hålla koll på sina försökskaniner: Vad är verklig känsla och vad är placebo? Och hur är det egentligen – tänk om även läkaren är en del av experimentet?

Den brittiska dramatikern Lucy Prebble har skrivit pjäsen som visar sig vara en elegant och engagerande thriller. Riksteatern gör den till en tidlös uppsättning som vinner på sitt fina kammarspel mellan läkaren och hennes patienter i kombination med effektfull ljud- och ljussättning.

Isabelle Moreau glänser i rollen som den frustrerade läkaren som kläms mellan sin professionalism, sitt trasiga känsloliv och sin medkänsla för patienterna.

Den drogliberala och världsvana Peter spelad av Peter Eggers, blir till en intressant och mångbottnad karaktär i Eggers händer.

Han ger bilden av den fjättrade och vilsna samtidsmänniskan som frivilligt lägger sin kropp på forskningens offeraltare.

Den andra patienten, Frida, (Frida Beckman) har en något mer otydlig rollkaraktär men Beckman lyckas ändå hamra fram ett djup i henne.

Intressant nog så stannar Peter och Frida kvar trots att de vet vad som håller på att hända och de vet hur man tar sig ut. Men stannar de på grund av kärleken till varandra eller har medicinen dem redan i sitt grepp?

Den verkliga skurken är psykiatrikern P.O (Per Burell) som lämnat den vita rocken till förmån för att driva företaget som utför testerna av den lukrativa medicinen. Han pöser runt i quiltade jackor med ett pompöst ordförråd. Hans gestalt väcker ett visst obehag men engagerar inte riktigt på det vis han skulle kunna göra. Däremot är rollfigurens totala likgiltighet mycket vidrig.

I en scen visar han upp vidden av det monster och de offer han skapat i jakten på nya rikedomar. Men han bryr sig inte alls om konsekvenserna. Han har nämligen fullt upp med att ta sig mot nästa välbetalda föreläsning.

Pjäsens största behållning är den eleganta inramningen av frågetecken som aldrig riktigt rätas ut. Precis som så ofta i verkligheten är vissa frågeställningar helt enkelt mer intressanta än de definitiva svaren.

Mer läsning

Annons