Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berörd men inte frälst

/

Annons

Vilken präst hade inte önskat en lika uppmärksam och månghövdad skara som skådespelaren Roger Storm hade i går på Gävle teater? Men hans ”Markusevangeliet” är inte en predikan, utan en gestaltning av den uråldriga berättelsen, det äldsta av evangelierna daterat till år 60 efter Kristus.

Han står ensam på scenen, endast med tre ljus och tre svarta skärmar bakom sig. ”Markusevangeliet” är en lättillgänglig text, och Roger Storm tar fasta på det lätta i den, det muntliga berättandet. Det är som om han berättar historien för oss för första gången. Som om han har varit vittne till allt själv. Allt från evangeliet finns där, varken subtraherat eller adderat. Även om han är ensam, är rollerna många, och han växlar mellan Jesus, lärjungarna, de skriftlärda som vill se honom död och de fattiga och sjuka som söker frälsning i hans närhet. Han far över scenen, skriker och viskar, bullrar och smyger.

Allt finns där: Hur Jesus får brödet och fisken att räcka till tusentals, hur han vandrar över vattenytan, hur han botar de sjuka. Jag förvånas över hur jag märker att allt är bekant; berättelsen är som tatuerad på oss, även vi som är hedningar. Jag tror inte på innebörden i det som Roger Storm säger med Markus ord, däremot är det tveklöst en stark berättelse. Roger Storms version av den framhäver styrkan och gör det begripligt att den har förhäxat människor under så många sekler.

Lika tveklöst är det en skådespelarprestation som Roger Storm utför, när han utantill och med glöd framför texten. En förvånad ton irriterar något, och under första akten är det svårt att hålla koncentrationen uppe och ta in varje ord, men när dramat i andra akten tätnar och Jesus förs till Golgata är fokusen fullkomlig. Men frälser mig gör han inte – och det är inte heller syftet med gestaltningen av ”Markusevangeliet”.

Mer läsning

Annons