Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fjädrar, vilken teater!

/
  • Magiskt besök. Befjädrade Adriana Savin som vildgåsen Akka från Kebnekaise, i Västanå Teaters turnerande föreställning ”Nils Holgersson” som gästade Gävle i går.

Annons

De fria och stolta vildgässen flyger högt över trädtopparna. Vingarna sveper med mäktiga slag. Mot Lappland!

Det är så lätt att föreställa sig. Fast vi sitter i ett litet instängt rum och gåsen är en skådespelare med roströda trikåer och fjäderklädd hjälm.

Västanå Teater ger sagan om Nils Holgersson. Skånepågen som enligt Selma Lagerlöf krympte till pyssling och fick sig en vidunderlig färd norrut över Sverige, från gåsaryggen.

Föreställningen spelas i Gävle Konserthus stora sal. På scenen där symfonikerna vanligtvis sitter står uppspänt ett cirkelrunt tält, modell mongoliskt nomadtält – det som brukar kallas jurta eller ger. Det är dit publiken visas in.

Vi placeras på bänkar runt en öppning i mitten där skådespelet ska äga rum. Det är trångt, nästintill klaustrofobiskt. Och ändå flyger gässen så obesvärat så att flera av de unga åskådarna genast sträcker ut armarna och prövar rörelserna i foajén efteråt. Vilket är minst lika upplyftande!

Gästande Västanå Teater från Värmland är en ensemble i samma tradition som den Folkteatern som gav ”Den stora vreden” en gång. Berättarmagi skapas med spelmansmusik, vig dans, schamanistiska riter, masker och kostymer. Helt fantastiska masker och kostymer, omsorgsfullt gjorda konstverk: en bandhunds skräckinjagande läderfejs, örnens kraftfulla näbb, den farliga rävens rödgnistrande peruk, det lilla klänningsskörtet som markerar vildgåsens form.

De tre skådespelarna och även de två musikerna förvandlas till olika gestalter i en ström av sinnrika klädbyten. Men det skulle inte fungera så bra om det inte dessutom var för Jakob Fahlstedts (Mårten) och i synnerhet Adriana Savins (Akka) gudomliga kroppsspråk.

Ett skjutvapen som gossen Nils inledningsvis viftar nervöst med kommer, mot alla teaterregler, inte till användning igen. Men det fångar otvivelaktigt publikens uppmärksamhet. Mellanstadieeleverna från Solängsskolan duckar, skriker och fnissar. Alla verkar vara med på färden. Bara mot slutet av den drygt timslånga föreställningen tappas lite av koncentrationen.

Ursprungsberättelsens (sede)lärande och geografiska innehåll är av underordnad betydelse. Det vi tar till oss är alla känslor som gestaltas. Ömma scener där olika slags varelser visar omsorg om varandra. I bakgrunden finns Nils och tamgåsen Mårtens längtan hem. Som också för Mårtens del innefattar hotet om att bli gåsmiddag.

Västanås Nils Holgersson-äventyr gavs två gånger i Gävle i går. Dels för skolelever på dagtid, dels i en offentlig föreställning på kvällen.

Barnteater? Inte vad jag märkte.

Mer läsning

Annons