Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För mycket i pjäsen överlåts till publiken

/
  • HATISKA. ”No tears for queers” som spelas på Teaterbiennalen baseras på Johan Hiltons bok om tre hatbrott där unga homosexuella män har mördats för sin sexualitets skull.

Tre hatbrott, tre homosexuella män som brutalt misshandlas till döds för att de inte följer normen. Matthew i Laramie, USA, Johan i Katrineholm och Josef i Göteborg.

Annons

Johan Hiltons reportagebok ”No tears for queers” ger ett starkt material till Regionteater Västs föreställning om hatbrott, och länge påminner det som sker på scenen mer om en reading än en teaterföreställning, när fyra skådespelare på lika många stolar mycket sakligt börjar återberätta bokens stoff.

Mattias Brunn har dramatiserat, Nina Wester regisserat, och det är nästan som om de har litat för mycket till det starka materialet. Berättelserna om de tre pojkarna, som dog för sin sexualitets skull, är gripande och skapar en dov ilska över idioti och intolerans. Men för mycket arbete överlåts till publiken, och det är bara i ett fåtal sekvenser där fantasin tar över som ”No tears for queers” bränner till ordentligt – när Matthew fastbunden på prärien suggereras fram, faderns tal till mördarna i domstolen och misshandeln i Keillers park i Göteborg.

Som sämst är det när jag fruktar att de när som helst kan plocka fram en powerpoint-presentation. Tyvärr finns det en varning för powerpoint-teater i många föreställningar som baseras på böcker.

Bäst är scenerna som bryter av från de tre mördade männens historier, som mer målar upp ett allmängiltigt exempel på homofobins gift i samhällskroppen. Vidriga bögskämt, machoposer kontra fjollig kroppshållning, en testosteronstinn kukmätartävling…

Ensemblen hanterar den problematiska formen mycket bra, och mot slutet, när tyglarna släpps, får man en känsla av vad föreställningen hade kunnat vara i en annan skepnad (med andra ekonomiska förutsättningar och ett traditionellt spelsätt).

Teatern ska ställa frågor, det är inte riktigt fint att komma med svar, men ändå saknar jag en inblick bakom fasaden, in i det psykologiska maskineriet som driver förövarna av hatbrott. Exemplen visar mer hur än varför. Kanske är det för att jag har så svårt att förstå hur hatmonstret kan slå till bara för någonting så ointressant som vem man vill ha sex med.

Mer läsning

Annons