Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han är teaterns egen magiker

/
  • Charles Koroly tillsammans med foxterriern Asta i utställningen på Dansmuseet i Stockholm. I bakgrunden syns ett par av kostymerna från Daniel Lind Lagerlöfs uppsättning av

Linne, brokad, kolstensdekorerat lacktyg. I Charles Korolys händer förvandlas stumma material till förmedlare av mångtydiga berättelser. I en stor utställning tar hans kostymer plats i ett nytt drama.

Annons

Två pigga ögon och en våt nos kikar upp ur tygkaskaderna i markisinnan de Sades klänning. Den bars en gång av Stina Ekblad i Ingmar Bergmans uppsättning av Yukio Mishimas pjäs på Dramaten, men har tillfälligt tagits i besittning av den släthåriga foxterriern Asta.

Astas husse, Charles Koroly, har fullt upp med att finslipa de sista detaljerna inför invigningen av utställningen "Korolys kostym drama" på Dansmuseet i Stockholm. Särskrivningen i titeln är medveten. Den poängterar dels att var och en av hans kostymer bär på en egen berättelse, dels att utställningen är ett kaleidoskopiskt drama, iscensatt av Koroly själv.
- Jag vill att betraktaren ska vara en del av skapandet, eftersom jag inte har tillgång till skådespelarna eller pjäsen nu. Kostymer saknar liv och jag försöker blåsa liv i dem genom att visa dem i ett okonventionellt sammanhang, säger han.
I avsaknad av skådespelare som Stina Ekblad och Jarl Kulle har Charles Koroly skapat en scenografi som gör de logiskt sett livlösa kläderna märkligt levande. Kläderna har fått "huvuden" av speglar, hattformar och nåldynor och står suggestivt utgrupperade som om de kommunicerade med varandra och åskådaren.

Det är en ödets slump att Charles Koroly blivit en av Sveriges allra främsta scenografer och kostymskapare. Uppväxt i en fattig och kringflackande familj i USA visade han tidigt tecken på konstnärlig kreativitet. Via London tog han sig till Sverige och en utbildning på Teckningslärarinstitutet, där drömmarna om att bli målare definitivt stäcktes. I stället sökte han till Dramatiska institutet och debuterade 1982 som scenograf med John Fowles "Samlaren" på Uppsala stadsteater.
Utställningen speglar alltså tre decenniers skapande, i samarbete med regissörer som Ingmar Bergman, Lars Norén och Pia Forsgren. Men han ser den inte som en sammanfattning av sitt yrkesliv.
- Jag vill inte att det ska vara en retrospektiv känsla, att nu är det slut, over, nu är jag 65 år gammal och ska gå och lägga mig någonstans.
Trots att Charles Koroly passerat den officiella pensionsåldern är han fortfarande i högsta grad aktiv. Under våren är han aktuell med tre föreställningar på Stockholms stadsteater, närmast med Noël Cowards "Brief encounter", som har premiär den 10 februari.

Sentimentalitet ligger inte för honom. Kostymerna ser han först och främst som verktyg för skådespelare och regissör att berätta en historia. När ridån har gått ned för sista gången är det inte självklart att teatern behåller kläderna. En del säljs, skänks bort, eller sprättas upp för att bli nya teaterkostymer.
- Jag blir inte ledsen, de gör som de vill med kostymerna.
På samma sätt är det med de tusentals utsökta skisser som han gjort under åren lopp. Hur skulle han kunna spara allt? undrar han retoriskt.
En del skisser hänger ändå i utställningen och visar hur en till synes fragmentarisk fantasi av en klänning kan resultera i en minutiöst utformad barockskapelse prydd med pärlor och broderier. Charles Koroly skrattar gott när han berättar att operasångerskan Suzanne Rydén på sin turné som drottning Kristina i Italien möttes av besökare som häpnade över hur väl bibehållen drottningens klänning var.
- De trodde att den här groteska - för det är den - kostymen var äkta, trots att det är en total fantasi från min sida. Det älskar jag. Hur extraordinär kostymen än är vill man att den ska kännas självklar.
Sara Ullberg/TT Spektra

Mer läsning

Annons