Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läckert, men inte så djupt

/
  • Kul grepp. Jakob Stadell med sin Princeton-docka i handen och omgiven av en hel kör i ”Avenue Q”. Den gavs på Gävle Teater i går.

Annons

På Avenue Q trängs stora drömmar med en ganska trist verklighet. En New York-gata med överkomliga hyror (fan tro’t) men tvivelaktig standard.

Hit kommer unge Princeton på jakt efter ett första jobb efter utbildningen och efter mening i livet. Han hittar grannarna Kate Monster, Trekkie Monster, Nicky, Brian, Christmas Eve och fastighetsskötaren Gary Coleman – han som en gång var barnstjärna...

I umgänget mellan dem alla uppstår kärlek och förvecklingar, vänskaper och häftiga diskussioner. Alltså det som också kan kallas liv.

Det originella med musikalen ”Avenue Q” är inte musiken, den är rätt slätstruken om än väldigt snyggt framförd, utan det är gestaltningen. Den sker delvis med hjälp av dockor. Det är ett lyckat grepp. Dels ger det en frihet att tänja på gränser (dockor kan bete sig mycket mer hejdlöst på scenen än människor), dels ger det en viss ironisk distans till figurerna.

Och så som de får liv i den här uppsättningen, ett lekfullt, varmt och musikaliskt liv, så kommer man väldigt lätt att älska dem allihop. En handfull unga musikalartister tar sig an personagerna på Avenue Q, ser på dem med överseende och ömhet – även på Trekkie Monster som är besatt av internetporr – och ger rejält med plats för alla deras känslor.

Den här musikalen bär på ett litet ärende: vi må vara olika vi människor – svarta, vita, judar, bögar eller monster – men vi har samma värde. Det där har man liksom hört förr, men här serveras det i en dansant och munter förpackning som det är väldigt lätt att svälja.

Imponerande är det artisteri som gänget på scenen utvecklar. Jakob Stadell, Linda Holmgren och Linus Wahlgren gör alla skönsjungande dubbelroller och rör sina dockor så att de får rent mänskliga drag – eller starkt komiska som Wahlgrens härligt skrikiga Trekkie Monster.

Anna Ståhl rör sig smidigt mellan sina dubbelroller, Maria Kim och Anders Öjebo är ett rart komiskt par på gatan och Andreas Österberg en streetdans-fartig fastighetsskötare.

”Avenue Q” rymmer mer lätt- än djupsinne. Men varför inte när leendet är så roligt och så läckert förpackat.n

Mer läsning

Annons