Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möbelsaga om myternas man

/
  • SJUNGANDE MÖBEL. I musikalen om Ingvar Kamprads liv, som spelas på Teaterbiennalen, blir IKEA-figuren en driftkucku som korsfästs på en midsommarstång av en ensemble i möbelkostymer.Möbelsaga om myternas man

Annons

Medan kungens främsta uppdrag numera – förutom att recensera svenska deckarstjärnors författarskap och vända blad till nya, fräscha kapitel i böcker om sig själv – verkar vara som hovnarr, en lustig krumelur i Peter Magnusson-underhållning, finns det en annan kung med teflonsköld som satiren har svårare att bita på.

Ingvar Kamprad, plattlådegeniet från Småland som vi förlåter allt med axelryckningar, må det så vara ungdomens fascism som ålderdomens girighet i Schweiz. Får man skoja om honom? Eller får skämtaren som håller ut det anklagande pekfingret det avbitet som en femkronorskorv av Kamprads lojala shoppingszombies?

Malmö stadsteater gör musikal av Ingvar Kamprads liv, och han beskrivs som en tämligen löjlig figur, men ändå skildrad med värme. Ingvar Kamprad själv omgärdas av en ensemble i aktiemäklarmundering, som sjunger fram hans liv, från sparsamma barnaår via den geniala idén att sälja omonterade möbler och entreprenörskapets toppar och dalar till världsherravälde på en tron som kunderna själva under stort förtret har fått skruva ihop åt honom.

”Ingvar! – en musikalisk möbelsaga” är en galen, extremt underhållande skröna om mannen, myten och möbellegenden Kamprad, som skildrar honom som en kristusgestalt. Samtidigt är det en berättelse om kapitalismens ideal och hur dessa förpackas.

Iscensättningen av Klas Abrahamssons manus, med regi och musik av Erik Gedeon, är som en urballad feberdröm, med dansande möbler och korsfästning på en midsommarstång.

Alla myter som omgärdar huvudpersonen spelas upp, den ekonomiska entreprenören som inte slösar själv och som anställer med jantelagen som bibel. En bra bild sjungs också fram om hur han sålde en blond, köttbullsdoftande svenskhet över världen, med varuhusen som enorma parkeringsomgärdade svenska fanor.

Ensemblen är lysande i kombinationen av sång, dans och ett slags slapstickskådespeleri. De hör utan tvivel hemma på Teaterbiennalen, och denna föreställning visar vilken bredd det finns på svenska scener.

Kamprad blir en driftkucku, visst, men det är ett hån med mildhet som främst målsöker skratten, ett slags bollhavssatir som med smärre justeringar skulle kunna framföras på Ikeas julfest. Först de sista minuterna anas en potential till en hårdare ton, när avslöjandena om ungdomens fascism kommer och imagen som folkhemsmöblerande sparsamhets-Jesus börjar krackelera.Vad jag förstår har Örebro länsteater i Sara Gieses regi gjort en version med starkare senap på korven.

I den härligt galna ”Ingvar! – en musikalisk möbelsaga” sitter alla skruvar lösa, men de finns alla med i paketet, för omväxlings skull.

Mer läsning

Annons