Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ord efter ord utan innehåll

/
  • FLERSPRÅKIG. Föreställningen

Annons

För att hitta den teater som står längst ut på avsatsen, får man bege sig söderut. För att hitta den teater som tänjer på gränserna får man leta sig till Malmö. För att hitta den teater som testar var teatern slutar och det andra, vad det nu än är, börjar, får man bänka sig framför Teatr Weimar.

Det experimentella är inte för alla, och Teatr Weimar har inte gjort sig kända för att vara publikfriande. Så många färre i publiken än i går på Spegeln kan de dock inte ha haft. "Idioms", i regi av Jörgen Dahlqvist och med musik av Richard Karpen, består av tre musiker och tre skådespelare i en hybrid mellan teater och konsert, där den vietnamesiska musiken – med adderad elektronisk touch – blandas med en text om den omöjliga kärlek som finns trots sociala och kulturella klyftor. Skådespelarna kommer från Sverige, USA och Vietnam och spelar på sina modersmål. Texten bygger på tre välkända verk om just denna omöjliga kärlek hämtade från olika språk: Shakespears "Romeo och Julia", Marguerite Duras "Älskaren" och den vietnamesiska legenden om My Chau och Trong Thuy.

Snarare än dramatisk teater påminner föreställningen om poesi gestaltad från scenen. Skådespelarna läser på respektive språk, till varandra utan att vara en dialog i traditionell mening. Musiken och orden har ett tight samspel. Synd att inte fler teaterföreställningar spelas med livemusik. Deras röster går genom mikrofoner och processas till att snudda vid musik de också. Uttrycken varierar från viskningar över vacker sång till bottendjupa skrik. Vad som initialt är ett fascinerande språkmöte, där språken läggs i lager på varandra, får efterhand en tomhetskänsla när orden inte vill eller kan skapa kontakt med publiken.

"Idioms" är ett tålamodsprövande experiment, där delar som fungerar i sig – musik som man sällan får höra från svenska scener, ett engagerat skådespeleri – tillsammans inte förmår att berätta någonting. Texten blir bara ord som träs efter ord som på ett pärlhalsband. Någon känsla väcks inte, annat än nyhetens behag.

Mer läsning

Annons