Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oskarsson tillbaka som predikant

/
  • BÖNEMÖTE. Som bönemöte är det hisnande när Peter Oskarsson gör teater av den helige Franciskus. Men det finns anledning att se upp med förföriska predikanter.

Annons

När teatermannen Peter Oskarson återvänder till Gävleborg gör han det som predikant. Men det är som det ska, förstår vi. Teatern och religionen är ursprungligen polare.

Peter Oskarson grundade Folkteatern i Gävle på 1980-talet. Nu har han grundat Heliga Dårarnas Teater på Katarina kyrkogård i Stockholm.

Det är därifrån som detta sommargästspel i Järvsö kommer.

Oskarson står ensam på Träteaterns scen och gestaltar händelser ur den helige Franciskus liv enligt ett skådespel av Dario Fo.

Samtidigt är han den karismatiska teatermannen Oskarson som tycks lycklig att återse sin Järvsöpublik. Han talar om sig själv och om sitt eget första möte med helgonet Franciskus.

Peter Oskarson var bara fyra år när mamman lämnade honom några veckor på ett katolskt barnhem i Italien. Kanske hade hon hittat en italiensk älskare? Liten Peter sitter i skamvrån efter att ha släppt en förbjuden prutt när en av nunnorna smugglar till honom en karamell och tröstar honom med sagan om den helige Franciskus mirakel.

Var Dario Fo börjar är inte särskilt tydligt. Först ska vi introduceras i helgonets liv på 1200-talet. Oskarson har med sig ett bildspel och laserpekare; ”hojta till om det är något ni inte förstår”. Jag önskar verkligen att jag inte kom att tänka på andra missionerande föredragshållare som Kay Pollack och Al Gore.

Men det är förstås skillnad. Skådespelaren Oskarson får oss att se Umbriens landskap, klocktorn som välts av uppretade folkmassor och hur en galen trashank får audiens hos påven.

Oskarson är en spänstig, varm budbärare av livsglädje, som på egen hand bär en tvåtimmarsföreställning, iklädd grå munkjacka och svarta jeans. I skenet av en stilla brasa som han emellanåt matar med ved.

I teaterrummet finns också en uppstoppad varg, ett klockspel och en skärm på vilken det förutom gamla italienska kyrkor projiceras en inspelad enkät där den helsköna Järvsöprästen Åhman och andra ortsbor tillfrågas om sina kunskaper om Franciskus.

Stolligt och passionerat är det ju!

Men Oskarson har alltså precis som Franciskus en förkunnelse. En dubbel sådan – det handlar om både form och innehåll. Franciskus uppmärksammas dels för sitt tokroliga sätt att förmedla evangelierna - som en folklig gycklare, dels för sitt upproriska jämlikhetsbudskap i en tid när kyrkan var omätligt rik och mäktig. Han vägrade att äga något utöver kläderna på kroppen.

Vad visste jag förresten själv om Franciskus av Assisi? Inte mer än att han var en tiggarmunk som enligt legenden predikade för djuren i naturen.

”Det är hans knäppa visdom som jag tycker är fascinerande att undersöka. Den här föreställningen är en bit på vägen. Kalla det föredrag eller teater eller vad ni vill”, säger Peter Oskarson.

Vad man ska kalla Peter Oskarson numera råder åtminstone ingen tvekan om:

En sökare. I teatertraditionen och i andligheten.

Med ”Den helige gycklaren Franciskus” håller From-Peter ett (ovanligt hisnande) bönemöte. Han ringer i klockorna. Han sjunger lovsång. Han tänder ett ljus för Folkteaternmusikern Jonas Olsson som avled i våras.

Det är stundtals gripande, naket, en imponerande prestation av en scenkonstnär med saftig utstrålning. Men innehållsligt – så världsfrånvänt, enkelspårigt och likgiltigt för utomstående som det gärna blir av trosvisshet.

Den Oskarson som revolutionerade teaterscenen i Gävle en gång var ingen kristen snällhetskonsult. Han hade kanske kommit ihåg att flika in att man ska se upp med förföriska predikanter.

Mer läsning

Annons