Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ouzounidis frilägger språkets våld

/
  • BÅDE SKRIVER OCH REGISSERAR. ”Jag jobbar extremt mycket med att göra texten spelbar och användbar för skådespelarna” säger Christina Ouzounidis som själv regisserat elva av sina pjäser.

Annons

Christina Ouzounidis har hört det förr – att hon sysslar med språkbaserad teater. Det som händer sker i talet, inte i fysisk handling, eller i dramatiska skeenden.

Hon vrider lite på sig i hörnet av personalrestaurangen på Stockholms stadsteater. Som vore hon på väg att bli fastnaglad i en alltför fyrkantig, redan sliten beskrivning av hennes dramatik. Men visst, en stund senare talar hon om det språkliga våldet, en som det verkar outsinlig källa. Enligt en artikel i Sydsvenskan har hon redan skrivit 16 pjäser.

– Är det så pass?

Elva av dem har hon dessutom regisserat själv. Sitt stora språk- och dramalabb har Christina Ouzounidis på Teatr Weimar i Malmö som hon själv var med och grundade för sju år sedan. I sina pjäser undersöker hon gärna hur språket bestämmer vilka vi är och vad vi gör.

”Vi är inte gjutna i betong, vi använder språket för att cementera ett fäste, som inte har något djupare fäste än våra medmänniskor. I den andra är du den du tror att du är” för att citera en av hennes rollfigurer i ”Heterofil”.

I pjäsen, nyligen visad i SVT, talar tre kvinnor med sönderkletat smink och vampiga kläder om den tvåkönade sexualiteten som det avvikande. Med viss ansträngning erinrar de sig vilka kända idrottsmän, politiker och diktatorer som bara attraheras av det motsatta könet. Zlatan och Hillary Clinton blir plötsligt sexuella avvikare.

– Teatern är så gynnsam när det gäller att undersöka våldet i den språkliga överenskommelsen. Där finns röster och kroppar som kan fylla orden med innehåll. Skillnaden mellan ordens förväntade innehåll och vad vi egentligen menar med dem blir så tydlig.

”Vit, rik, fri” heter hennes nyskrivna monolog för Ann Petrén och Stockholms stadsteater. Som så många gånger tidigare utgår Ouzounidis från den grekiska tragedin, i synnerhet rollfigurerna i Aiskylos ”Orestien”. Ann Petrén spelar en samtida kvinna som alltmer identifierar sig med Klytaimnesta, modern som dödar sin make, Agamemnon, i hämnd för att han offrat deras dotter Ifigenia för att nå framgång i kriget.

Kvinnan i hennes nya pjäs ser Klytaimnestra, underförstått sig själv, som ”Orestiens” huvudperson, inte sonen Orestes.

– Det kan man i och för sig tänka sig, ”Orestien” börjar med henne. Det är märkligt att hon inte har fått någon egen pjäs. Hon har varit så avgörande i de stora sammanhangen.

Erika Josefsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons