Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På jakt efter kontakt

/
  • Spiritism i Gävle. Marie Göranzon och Gunilla Nyroos åkallar andarna i Dramatenföreställningen ”Gäckanden”.

Bland de gamla damerna i ”Gäckanden” kluckar det av liv. Gammalt groll gör sig påmint och ska diskuteras igen fastän kombattanten är död sedan länge.

Annons

Rubbade ordningar kan skapa nya irritationer. Var och en av dem har sina egna idéer om hur världen ska snurra. Ett har de dock gemensamt, de har lite tråkigt i sin ensamhet.

Fast, hur ensamma är de egentligen? Kvinnan i centrum, som Marie Göranzon gestaltar med suverän blandning av åldrig självcentrering, knarrighet, förvirring och ögonblick av stor klarsyn och vishet; denna kvinna upptäcker efter hand att hon alls inte är så ensam. Runt henne finns många skuggor ur det förflutna, och de talar oavbrutet med henne.

Kvinnan som är änka får oväntat besök av en annan som säger sig vara medium och ha haft kontakt med änkans man. Mediet lovar upprätta kontakten mellan makarna vid en seans. Kvinnan och mediet blir bekanta. Seanserna blir ett sätt att umgås.

Det visar sig med tiden att mediet som Gunilla Nyroos förser med en sorts undergiven slughet också är änka. Men rollen som medium har gett henne en vidsträckt bekantskapskrets. Och fler ska det bli. Snart tränger sig grannen (Inga-Lill Andersson) på och vill vara med på ett hörn.

De tre gamla kvinnorna möts i en sorts makaber dans. Alla på jakt efter kontakt fast kanske inte egentligen med den där mannen som ska finnas på andra sidan.

Det är visserligen gott om komiska situationer i ”Gäckanden” och fullt av kvicka repliker, men den bär samtidigt på ett allvar, en kärlek till det liv som puttrar fram också ur trötta kroppar och förvirrade hjärnor och en djup respekt för dem: än finns det krut i tanterna!

Och scenens krutgumma absoluta är förstås Marie Göranzon som tultar omkring och strör sina ettrigheter om den otrogne maken och de likgiltiga barnen samtidigt som hon med stor entusiasm tar sig an sin nya kontakt, mediet.

Göranzon har en hisnande timing i allt hon gör. Hon är suverän.

En lättsamt vemodig pianoton (av Benny Andersson) omger den här underbart roliga föreställningen. Den vågar leka med sådant som åldrande, ensamhet, sorg och död, gör det med både respekt och ömsinthet.

Den ges även i kväll. Ta chansen. n

 

Mer läsning

Annons