Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politisk teater med mycket humor

/
  • Etnoporr. Sabina Hormmuz, Sheraye Esfandyari, Marika Holmström och Bahareh Razekh Ahmadi I America Vera-Zavalas ”Etnoporr”, i regi av Mellika Melani.
  • Aktuell igen. America Vera-Zavala som senast skrev ”Jävla finnar” för Norrsundet.

Annons

Den politiska teatern är tillbaka på scenen – men nu med humor! Och med ett batteri av upproriska påståenden om våra förortsfördomar, eller kanske snarare om detta ständiga ”vi”- och ”dom”-ande. Ja, ni fattar.

Nästan hela fördomspaketet rakt upp och ner på scenen. Att de som är mörkhåriga och bor i förorten ju inte kan vara svenskar, utan säkert är de muslimer och i så fall kan de antingen, om de är killar, vara potentiella terrorister eller i vart fall såna där jobbiga, kriminella gäng som polisen ständigt måste hålla ögonen på. Att tjejer säkert är muslimer hela bunten, alltså oskulder, och om de inte ser ut som muslimer, inga slöjor, måste de ha gjort uppror och i så fall är de säkerligen jagade både av pappor och bröder.

Urgamla bilder av ont och gott har fått nytt liv genom att storstädernas förorter härbärgerar en hel del fattigdom, arbetslöshet och bostadsförfall. Den sociala ojämlikheten tolkas om till de rejäla svenskarna – vi med jobb och pengar – kontra de alls inte rejäla ”invandrarna”. Detta handlar ”Etnoporr” om. Gestaltat av fyra kvinnor på scenen och en femte som tittar fram ur salongen en kort stund. De fyra ser på sitt liv som förortssvenskor med illusionslösa ögon. De rasar mot vanföreställningarna. De berättar var och en sina historier. Som alla handlar om hur omgivningen har sett på dem och färgat deras självbilder till något som de inte vill vara.

America Vera-Zavala har skrivit den arga och grymt roliga pjäs där tjejerna går loss i vilda drömmar om att vinna ”Idol” – och samtidigt göra gemensam revolt mot ett nygammalt manssamhälle vars kontroll riktar sig just mot dem. Pjäsen har ingen löpande handling utan lyfter fram den ena fördomen efter den andra, beskådar, hånar och går vidare.

Scenrummet är vackert möblerat av Sören Brunes med långa bänkar i olika höjd som skådespelarna flyttar runt efter behov. Regissören Mellika Melani låter den agerande kvartetten går loss rejält och i rörliga scener lustfyllt hugga in på och strimla fördom efter fördom.

Det är hejdlöst och hejdlöst kul. Man tackar.

Mer läsning

Annons