Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Proust utan radiokaka

/

Den enorma mytomspunna romansviten ”På spaning efter den tid som flytt” av Marcel Proust är just nu aktuell som radioteater.

Annons

Magnus Florin tog sig an utmaningen att dramatisera hela verket.
– Först kom idén halvt på skämt, men lika snabbt insåg jag att jag faktiskt kommer att göra det, säger Magnus Florin.
”Vad har jag gett mig in på?” undrade Magnus Florin för ungefär ett år sedan.
Förslaget var redan förankrat hos Radioteatern och han hade sju romanvolymer och tusentals sidor framför sig.
Samtidigt var han gripen av utmaningen att ta sig an det mest vågade han kunde komma på, men också en storartad förevändning att äntligen sätta sig in i romansviten på djupet.

För många kan det ta ett helt liv att komma igenom alla sju delarna. Magnus Florin berättar att hans tidigare försök att läsa klassikern, nästan alltid stannade i mitten av andra tredjedelen.
Hur gjorde du den här gången?
– Jag stängde in mig och började läsa.
Som Proust gjorde när han skrev sina böcker?
– Ja, och när jag sedan hade hela historien i huvudet, tog skrivandet fart. Jag fascinerades och drogs med. När manuset var färdigt, låg längden på två och en halv timmar. Från början trodde jag det skulle gå på en timme, men det gick inte. Men jag tror det hör till att man måste misslyckas med just Proust.

Radioteatern fick sedan ihop en känd ensemble och lyssnarna kan höra Hannes Meidal, Gunnel Lindblom, Julia Dufvenius, Claire Wikholm och Rikard Wolff i rollerna. Anders Carlberg har regisserat.
Magnus Florin menar att romanen lämpar sig särskilt bra för radioteaterformatet, genom de hastiga skiftena, framkallandet av fantasier och gränszonerna mellan vakenhet och sömn. Han anser sig ha lyckats leverera en helhetskänsla över romansviten.
Hur lyckades du med det på bara några timmar?
– Handlingen utspelas dels i ett pågående ”nu” med den döende Marcel i sitt rum, dels i det förflutna ”nu” med det som sker i Combray (staden där familjen vistas vid ledigheter), Balbec, (havsorten där man bor på badhotell) och i Paris (i familjens våning vid Champs Elysées).
– Mina val begränsade, men gav mig också möjlighet att följa berättelsens gång och fånga dess speciella känsla för tiden och rummet, säger Magnus Florin.

Magnus Floring tror att romansviten är mytomspunnen för att den är heroisk och väldig, men också för att den behandlar den subjektivt upplevda tiden på ett speciellt sätt.
Sinnesintryck präglar romanen, men också i Magnus Florins version:
– Däremot finns ingen madeleinekaka med i radioteatern. I stället får lyssnaren höra när någon rör i en tekopp, ljudassociationerna framkallar sedan minnet av det förflutna.
Något annat du tagit fasta på?
– ”På spaning efter den tid som flytt” är så mycket. Men jag fångades särskilt av Marcels kärlek och riktning till flickan Albertine. Det är också en berättelse om svartsjukans fantasier, klarsynthet och blindhet, liksom svårigheten att börja och avsluta en bok.

Mer läsning

Annons