Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skuggteater om den stora strapatsen mot Sverige

/
  • ”Karagöz på äventyr”. Att Folkteatern skulle göra klassisk skuggspelsteater var skådespelaren Fikret  Çesmelis idé.

Annons

Folkteaterns familjeföreställning skulle få Sverigedemokrater att resa sig i protest och gå, som när biskop Eva Brunne predikade om tolerans och främlingsfientlighet i kyrkan och Jimmie Åkesson blev ett folkdräktsspektakel.

När Karagöz och hans vän Hacivat blir arbetslösa hemma i Turkiet, söker de sig till Sverige, via en strapatsrik resa där de jagas av en vildvittrekraxande demon som frammanar gränsvakter som ska stänga dem ute. Himlen färgas röd och musiken dånar så att barnen sneglar oroligt mot sina föräldrar. Men Moder Svea kommer till undsättning, och de får ett hem i stadens högsta hus. Tryggheten till trots värker hjärtat efter sonen som sjunger om sin far i hemlandet.

Skådespelarna Fikret Çesmeli och Eva von Hofsten utnyttjar lekfullt skuggteaterns alla möjligheter. Genom en belyst duk låter de färgrika dockor i kamelhud spela upp berättelsen, förvånansvärt uttrycksfulla med de enkla medlen. Och deras entréer är magnifika, när de liksom bara materialiseras på duken. En för snyftig budskapsteater om invandringspolitiken undviks genom att Karagöz och hans kompis är två tokar som lockar till skratt.

Som avslutning får vi lära oss att göra vår egen skuggteater, och jag får nästan lust att åka hem och klippa och klistra mina egna dockor. En lika bra historia som Fikret Çesmeli har jag dock inte att berätta. De lämnar slutet öppet, huruvida pojken och fadern återförenas, men Fikret Çesmeli låter oss förstå att det är han som är pojken, att det är hans historia som vi har sett.

Mer läsning

Annons