Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Som glöd under snö” – en mycket stilsäker berättelse

/

Läkarstudenten Lukas är på väg hem efter några öl med sina vänner. Plötsligt uppstår ett tumult när en man knuffar ned en gravid kvinna på marken vid busshållplatsen. När Lukas protesterar, misshandlas han svårt.

Annons

Det enda han hör är skriken. Det enda han ser förutom blodet som rinner ner i hans ögon, är en främling som låter sina nävar falla ned på hans kropp.

Gärningsmannen är Peppo, en kille med tuff bakgrund. Han är en tickande bomb som tycks längta efter en anledning att få detonera.

Ett år efter misshandeln besöker Lukas Peppo i hans fängelsecell och kräver svar på frågan som gnager i honom. Varför?

När Unga Teaternätet Gävleborg nu är tillbaka med två nya föreställningar är det en återkomst som heter duga.

”Som glöd under snö” bygger på en verklig händelse och är en mycket stilsäker berättelse.

Händelsen i sig är lätt att identifiera sig med - skräcken att falla offer för det oprovocerade våldet. Alla har förmodligen upplevt det själv. En spänd och obehaglig situation vid busskön, korvmojen eller på vägen hem från nattklubben.

Särskilt relevant känns pjäsen efter de senaste månadernas oprovocerade våldsdåd i Sverige. För Peppo handlar våldet om att få en kick, att ta ut frustration över sitt utanförskap och känslan av att inte höra till. Han beskriver på poetiskt vis känslan innan han slår till som ”glöd under snön”.

Niklas Jarneheim gör Peppo till en sympatisk smågangster på glid. Han ger rollen fina nyanser av kött och blod trots att rollkaraktären ibland känns som en förortskliché klippt ur kartong.

Även Anders Gustavssons Lukas blir till en engagerande karaktär. Han är mer än frestad att hämnas och ge Peppo en omgång. Men han lyckas lägga band på sig.

För Peppo förkroppsligar Lukas den självgoda och nedlåtande innerstadseliten.

”Du är en sån som aldrig åker till ändhållplatsen. Du går av vid första stoppet”, säger Peppo.

Någonstans där finns också förmodligen svaret på frågan varför. Därför att avståndet mellan människor är så stort nu – trots att behovet av gemenskap, förståelse och delaktighet kanske aldrig varit större.

Mer läsning

Annons