Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till en institution med kärlek

/
  • ”Zone”. Tablettmissiler anfaller i Lars Höjerdahls film, gjord i år hos tioårsjubilerande Idka.
  • Idka-artister. Iréne Sahlins och Per Samuelssons duo Moneeo på Digital Tone Festival i Uppsala Konserthus 2008.

Annons

Kanske minns jag fel, det hände i mitten av 1980-talet. Men stod det inte en frysbox som det kom konstiga läten ur, mitt i Esplanaden?

Vilken galen stad jag hade flyttat till!

Ljudstaden Gävle. Här fanns en musiker som konstaterat att tätorten gick i H-dur.

Man kunde titta upp mot himlen och spetsa öronen och uppleva flygbalett med rökskulptur till förprogrammerad elekotrakustisk musik.

Inte konstigt att den digitala experimentverkstaden Idka föddes just på denna plats i världen.

För precis tio år sedan.

Nu firas jubileet med en bok, en dubbel-cd och en dvd.

De innehåller exempel på vad som åstadkommits sedan starten. Kompositioner, animationer, videokonst. Skapat i Idkas studios, i Idkas kreativa klimat.

En mastig dokumentation.

Ska inte påstå att jag tittat och lyssnat igenom exakt allt. Men åtminstone de flesta filmerna har jag sett tidigare. Tillräckligt mycket är häpnadsväckande imponerande.

Två favoriter: Lisa Hollstens rymdstjärnevackra ljudstycke ”Warp” och Lars Höjerdahls mönsterpassade apokalyptiska pillerfilm ”Zone”, båda nya 2009.

I boken om Idkas historia får pionjärerna komma till tals. Kenneth Johansson, chef för Musik Gävleborg, tonsättaren Thomas Bjelkeborn, ljudsamlaren/journalisten Mikael Strömberg och många fler.

– Tidsskeendet krävde andra forum och nya sammanhang för konsten. När vi arbetade med Idka i början var det viktigt att vi inte skulle nischa oss eller sätta upp konstnärliga eller estetiska gränser, säger Jörgen Dahl, landstingschef för Konst Gävleborg och Film Gävleborg.

– Jag kan se kontakten med en lång och stark tradition av musik och nyskapande i Gävle, säger Strömberg.

Tidigare höll Idka till i Gevaliapalatset. Nyligen bytte man till nya lokaler i Spegeln-huset.

Idka ordnar kurser, workshops, konserter och tillhandahåller utrustning. Bokas som i tvättstugan. Sedan en tid driver man också galleriet Kulturkiosken på uppdrag från Gävle kommun.

– Jag kom i kontakt med Idka genom medieprogrammet i gymnasiet, berättar Viktor Eriksson, i dag själv Idka-boss.

– Jag hittade en konstnärlig öppenhet, en frihet att göra nytt inom det som låg nära mig. Det var tillåtet med dansmusik, inte bara begränsat till sträng elektroakustisk musik.

Smältdegel, plattform, mötesplats och community är ord som används för att beskriva Idka. Lite besmittat verksamhetskladdigt sådär.

Men i praktiken – hundratals skapande människor har genom åren kommit för att utforska den moderna teknikens konstnärliga möjligheter. Det är hos Idka det blixtrar till mellan konstarterna. Verken har ibland fortsatt till festivaler ute i världen.

Några namn: tonsättarna Iréne Sahlin och Per Samuelsson, konstnärerna Jan Annerborn, Jens Salander, Anna Abrahamsson, Jonas Kjellgren, Silvia Moscoso, Helene Öfverström och Annika Erixån, författaren Thomas Tidholm, filmaren Israel Benavides.

Det låter inte bättre än att Idka blivit en institution. Tur då att man samlar folk som är skickade att kasta loss mot framtiden.

Mycket handlar om att summera 00-talet så här i decenniets sista decemberdagar.

Vital digital konst är en smygare. Faktum är att Idka kan vara 00-talets viktigaste kulturhändelse i Gävle. n

Fotnot. Idka firar med jubileumsfest, liveframträdanden, dj:s, visningar och releaseparty på Spegeln i Gävle i kväll.

Mer läsning

Annons