Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjejerna erövrar Västern

/
  • På prärien. Mathilda Paradeiser i  ”Apflickorna” – en film som tydligt inspirerats av västerngenren.

Den ensamme cowboyen sågs länge som manlighetens sista utpost. Nu får han sällskap på prärien av apflickor och kåta cowgirls. Steg för steg erövrar kvinnorna västerngenren.

Annons

I Lisa Aschans hyllade debutfilm ”Apflickorna” gör tonårstjejerna Emma och Cassandra upp med varandra i ett maktspel som tydligt inspirerats av gamla västernfilmer. En riktig västern handlar om hur det är att bli man, menade filmregissören Sergio Leone. Lisa Aschans film visar på ett nästan lika hårdfört sätt hur det kan vara att bli kvinna.

På samma sätt vände Pauline Wolff på rollerna när hon 2009 gav ut västernromanen ”Swede”. Inför arbetet med boken tog hon lektioner i västernridning och provsköt med en Remington från 1858. Resultatet blev en allt obehagligare thriller om en till synes klassisk västernhjälte och tre hämndlystna systrar som vigt sina liv åt att förfölja honom.

– Jag ville skriva en västern och då ingick hjältepaketet. Det beskriver ett mansideal, ”the lonely hero”, det stärker mansbilden av en ickekommunicerande person, som rider i väg i stället för att prata ut om konflikter, sade Pauline Wolff i en intervju med TT Spektra.

Även den franska filmregissören Alix Delaporte sneglade på västernfilmernas hjälteideal inför filmen ”Kärlek i Normandie”, men ersatte den amerikanske cowboyen och hans häst med en fransk fiskare och hans båt. Till och med den före detta ”Idol”-deltagaren Linnea Henriksson har inspirerats av västerntemat. Hennes låt ”Väldigt kär/Obegripligt ensam” inleds med ett typiskt spagettivästernintro á la Ennio Morricone.

Hillevi Ganetz, professor i genusvetenskap vid Stockholms universitet, tycker inte att det är det minsta märkligt att kvinnliga konstutövare tar sig an en typiskt manlig bastion.

– Det är svårt att hålla fingrarna borta från ett sådant praktexempel på en genre där en manlig blick har rått så länge, säger hon.

I genusforskningen brukar just västernfilmer och krigsfilmer räknas som genrer med en exklusiv manlig blick – där såväl huvudpersonen som regissören och åskådaren ser på världen med en mans ögon och de få kvinnor som medverkar objektifieras. Men på senare år har västerngenren generellt mjukats upp, påpekar Hillevi Ganetz och nämner ”True grit” (som har en kvinnlig huvudperson) och ”Brokeback Mountain” (som handlar om kärlek mellan män) som exempel.

– Nu har även andra blickar fått plats. Och det är en gammal feministisk strategi att erövra det manliga området, inte bara arbetsmarknadsmässigt utan även symboliskt, säger hon.

Tecknaren Karolina Bång tar ut svängarna rejält i sin seriebok ”Cowgirls”. I hennes västernmiljö finns inte en enda man närvarande, den är i stället befolkad av queera och lesbiska cowgirls som dansar linedance, åker godståg, spelar banjo och har väldigt explicit sex med varandra.

– När man som svensk ger ut en bok med Vilda Västern-tema känns det som att man kan göra lite vad som helst med genren, säger hon.

Att männen helt och hållet uteslöts ur berättelserna om Billie-Joe, Rosie och Hobo-Jean förklarar hon med att cowboyen redan har fått så mycket uppmärksamhet. Nu var det dags att ge cowgirls utrymme. Att sådana har funnits finns det belägg för rent historiskt. För en tid sedan reste Karolina Bång själv på ett stipendium till USA för att utforska koflickornas levnadsöden och hamnade då på ett museum i Texas som helt och hållet tillägnats Vilda Västerns tuffaste kvinnor.

Själv tycker hon att det finns en inbyggd erotisk laddning i västerngenren.

– Det är så mycket som handlar om att det ska vara så tufft och tyst och hårt och det är fullt av sugande blickar. Det är en minst lika erotisk genre som vampyrgenren.

Sara Ullberg/TT Spektra

Mer läsning

Annons