Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjuvtitt på repetitionerna – här framtidens Folkteatern

/
  • Kajsa Isakson regisserar
  • Cecilia Wernesten under repetitionerna av
  • Victor Ström under repetitionerna av
  • Fouzia Rakez under repetitionerna av
  • Fouzia Rakez och Cecilia Wernesten.
  • Kajsa Isakson regisserar
  • Kajsa Isakson regisserar
  • Kajsa Isakson regisserar
  • Görgen Antonsson gör musiken till
  • Kajsa Isakson regisserar

Ny regissör, ny dramatiker, nyskriven pjäs, ny konstnärlig ledning. Vad händer egentligen hos Folkteatern Gävleborg? Är man framtidens teater? Vi besökte repetitionerna inför premiären på föreställningen ”Framtiden i mig”. Även den spanar, lite oroligt, framåt.

Annons

Skådespelarna går omkring i mjukisbrallor och släpar på manuspärmar. Än återstår nästan två månader till premiär.

Det är repetition hos Folkteatern och jag får vara med. Placerad som ensam publik i en kafémiljö.

Det känns lite obekvämt, som om alla spelar för just mig.

Men så är det kanske meningen att man ska uppleva den färdiga föreställningen också.

Den handlar nämligen om oss. Vi gävleborgare.

Skådespelarna på golvet hörs som en kör av röster:

”Först när jag flyttade till Årsunda så blev jag ganska snabbt uttråkad.”

”När jag går hem från jobbet på Sandvik…”

”Jag har bott i Ljusne hela livet”.

”Holmsveden. Har du varit där? Åk dit. Det kändes redan på 80-talet som stället som Gud glömde”.

Dessa röster kommer direkt ur verkligheten. Föreställningen bygger på ett forskningsmaterial. Etnologen Mikael Vallström och sociologen Lotta Svensson gjorde på Folkteaterns uppdrag intervjuer med 50 länsbor. Svaren är inspirationen till ”Framtiden i mig”, grunden för dramatikern Erik Uddenbergs text.

Personerna som blev intervjuade uppmanades att berätta om sig själva– och vad de tror om framtiden. Vad händer när företagen lagts ner? När klimatet blir varmare? När åkrarna växer igen?

Utgångspunkten är lokal men perspektivet snarare globalt. Framtidens utmaningar gäller alla – och hela världen finns numera i Gävleborg. Plötsligt surrar skådespelarkören på scengolvet som en bisvärm: ”Aleppo. Norrsundet. Södertälje. Vilhelmina. Alfta. Johannesburg. Sydney. Hassela. Beirut…”

Människor från olika platser berättar om sina liv och förhoppningar. Helt enkelt. När regissören Kajsa Isaksson beskriver föreställningen låter det inte mer komplicerat än så. Som spännande historier, små under i vardagen. Radiovågor som fångas upp. Från dagishämtningar, skogspromenader, tonårsuppror.

– Jag är helt fascinerad av de här berättelserna. Det är vanliga människor i Gävleborg, med olika erfarenheter, i olika åldrar, från olika orter. Det är spritt på kön, etnicitet och klass. Så mångfasetterat. Den del du fick se nu var ungefär som att se en äldre man sitta på ljugarbänken och fundera.

Aha. Att kliva in mitt i teaterarbetet är att smaka på ogräddad smet. I sitt framtida sammanhang blir scenen säkert klarare.

Kajsa Isakson har lett repetitionen skämtsamt men bestämt. Ett mjölkpaket kastas från ett kylskåp och fångas upp, om och om igen tills hon är nöjd.

Kylskåpet är viktigt i rekvisitan. En vardagssymbol som kommer att resa med på föreställningens turné runt länet. Men i övrigt tar man spelplatsen som den kommer.

– Vi låter det rum vi besöker styra oss.

Också på det sättet får varje plats en röst, den har något att säga till om, blir inte endast besökt!

Kajsa Isakson kallar föreställningen hoppfull även om det hänt mycket oroande ute i världen sedan forskarna genomförde sin undersökning.

– Jag ser ett levande län, säger hon – som ännu i viss mån kan ses som betraktare utifrån.

Hur urban är du?

– Jag är ju stockholmare men jag har delvis växt upp i Strömsund i Jämtland. När jag pratar om hemma så menar jag Jämtland.

”Framtiden i mig” är helt nyskriven dramatik speciellt för Folkteatern. Den är också Folkteatern-debut för manusförfattaren Erik Uddenberg och regissören Kajsa Isakson – två tredjedelar av Folkteatern Gävleborgs nya konstnärliga ledning som nu på allvar börjat sitt jobb.

– Det finns så mycket vilja och kunskaper på den här teatern, säger Kajsa Isakson entusiastiskt.

– Jag har drömt om att ha en ensemble! Folkteatern har arbetat ihop sig, alla känner varann och har gemensamma erfarenheter. Det är mumma för en regissör.

– Det känns nästan unikt, och är en av anledningarna till att jag tog det här jobbet.

Vad kan publiken vänta sig av ”Framtiden i mig”?

– Samtal om livet. Att verkligen få känna igen sig, i mötena med människors längtan, drömmar och framtidshopp. Och mycket musik, tillägger hon.

Nyskriven den också, av Folkteaterns egen Görgen Antonsson som sitter i bakgrunden och plockar på en gitarr under repetitionen. Men med fem folkmusiker på scenen – lika många som skådespelartruppen – kommer det att låta helt annorlunda, försäkrar Kajsa Isakson.

Framtiden bär också lyckligtvis med sig fika. Föreställningen ges även på sin turné i kafémiljö och med kaffepaus i mitten.

– Det är signifikativt för det samtal som pjäsen vill föra. Att man fikar, att man bryter bröd med varandra, säger regissören Kajsa Isakson.

Mer läsning

Annons