Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torudd fångar kärlekens gnissel

/
  • Ur
  • Ur
  • Cecilia Torudd följer dagens livaktiga seriescen med stort intresse men känner ingen bitterhet för att hon på sin tid var ganska ensam i sin genre.
  • I höst kommer de två böckerna om Oskars dag med farfar respektive farmor, men det blir också förmodligen det sista som Cecilia Torudd tecknar. Hon har artros i händerna och tänker skriva i fortsättningen.   Foto: Claudio Bresciani / TT

Med "Ensamma mamman" bröt Cecilia Torudd ny seriemark på 1980-talet. När hon nu skildrar relationen mellan morföräldrar och barnbarn är det utan att väja för gnissel i de mest kärleksfulla av allianser.

Annons

Kanske är just mor- och farföräldrarna barnlitteraturens mest idealiserade personer. Det är Hasse Kvinnaböske Andersson nästan rakt igenom. Hos Roald Dahl finns undantag och även Ulf Stark har skildrat deprimerade, rökande och smågalna farföräldrar.

– Gud så härligt, det gillar jag, säger Cecilia Torudd.

Hennes nya bilderböcker "Tåget hem" respektive "Sova borta" handlar om lille Oskars dag med mormor respektive morfar utan sudda ut glappet och friktionen mellan generationerna.

– Det är ju lite det som är min idé, det handlar om den här ovillkorliga kärleken som man har. Men det betyder ju inte att allt är toppen hela tiden. Jag har ändå varit väldigt försiktig, det här är böcker som riktar sig till små barn. Men jag snuddar ju vid att det inte alltid är så himla lätt för mor- och farföräldrarna att kämpa med de där överaktiva små varelserna.

Även barnbarnet prövas. Under sin ensamma kväll med barnvakten morfar finner sig Oskar i att se en tråkig hockeymatch tillsammans med en vuxen som han knappt känner och som inte förmår göra avkall på sitt eget intresse.

– Jag tycker det är viktigt att det framgår att barnbarnet verkligen försöker, båda försöker, men de är på så olika plan att det inte riktigt funkar. Barnbarnet sitter ju där snällt, det är en stor kärlekshandling.

Hos generationer av svenskar är Cecilia Torudd den som gjorde ensamförälderns vardagsliv till humoristisk och träffande berättelse. Ingen har skildrat smulornas tyranni som hon. Om svenskarna generellt är bättre på att torka av frukostbordet i dag kan det bero på Toruddeffekten.

– Hushållsarbete är ju något man håller på med hela tiden. Det minsta problemet borde ju vara smulorna, de är inte så stora. Men de blir ett stort problem. Jag tyckte att smulorna var en bra symbol för det där, hur själva livet rullar på, att man kan få fruktansvärda vredesutbrott när den miljonte smulan ligger på fel ställe.

Hennes eget livfulla kroppsspråk känns genast igen från Ensamma mammans. Som läsare får man lätt för sig att serien handlar om Cecilia Torudd själv. Alldeles särskilt minns hon hur okända personer på gatan uppmanade henne att för Guds skull inte lämna Lasse, som var Ensamma mammans pojkvän och inte hennes egen.

– Jag förstod inte riktigt att jag under en kort period var ett slags kändis. Jag blev bjuden på fester av en Micael Bindefeldt och tänkte "vem är det?"

Trots den svenska framgången blev det ingen export att tala om.

– Ensamma mammor sågs som socialfall och parasiter, i England tyckte de att det var typiskt svenskt att göra serier om något så tråkigt.

Även om hon en gång gick Konstfack ser hon sig som bildberättare, inte konstnär. Höstens två bilderböcker om farmors och farfars respektive dagar med Oskar blir förmodligen hennes sista. Cecilia Torudd har artros i båda händerna, även i vänsterhanden som sluppit teckna sex timmar om dagen.

Kanske skriver hon något i stället, berättar hon, innan vi konstaterar att inte heller Oskars föräldrar lever ihop.

Hans mormor vågar framföra starka synpunkter på barnbarnets beteende till Oskars mamma medan farmor i stället skulle vända sig till sin son, Oskars pappa.

– Det är sådana självklarheter som jag tycker är roliga att lyfta fram. Självklarheter är mitt bästa.

Mer läsning

Annons