Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tumstock ligger bra på tungan

/
  • Bernt-Olovs verktygsbod. En artikelserie där Sandvikenförfattaren Bernt-Olov Andersson botaniserar bland praktiska redskap i litteraturen.

Författaren och föreläsaren Torgny Karnstedt har hittat ett utmärkt användningsområde för avbrutna tumstockar.

Annons

Under sina skolturnéer, vid främst yrkestekniska linjer, tar han med sig sådana in i klassrummet och uppmanar eleverna att med hjälp av dessa trasiga mätverktyg räkna ut takhöjd och omkrets på lektionssalen.

Man kan nästan se scenen framför sig och höra oväsendet när eleverna klättrar omkring mellan golv och tak. Det blir naturligtvis ett väldigt räknande och diskuterande för att hitta det exakta måttet. Delas klassen dessutom upp i två konkurrerande lag kan man vara fullkomligt övertygad om att det blir två helt skilda resultat. Naturligtvis inser alla elever slutligen att det hade varit betydligt enklare att använda en hel tumstock och inte en som är trasig.

Mycket pedagogiskt använder föreläsaren den avbrutna tumstocken som en symbol för språket. Språket som verktyg. Har man trasiga verktyg kan man heller inte göra ett bra arbete. Jag vet att detta har varit ett mycket effektivt sätt att få ungdomar att inse språkets och läsandets betydelse.

Alla har vi våra avbrutna tumstockar. Vid nästa turné är föreläsaren välkommen hem till min verktygsbod. Jag har några stycken liggande här.

När jag på sjuttiotalet arbetade som byggnadssnickare var det lite av sport att så fort som möjligt vika ut tumstocken inför någon mätuppgift, en gjutform, gipsskiva eller regelvägg. Det blev som en ritual och vi yngre härmade de äldre och mera erfarna snickarna.

Likt nonchalanta revolvermän från Tumbstone drog vi upp stockarna ur den smala fickan på högerbenets yttersida, lade den på plasken i näven framför naveln, vek ut den första delen en aning med höger tumme och drog sedan ut tumstocken som en pokerhand framför oss med vänsterhanden. För det mesta gick det bra, men i början gick det dåligt. Vissa av oss lärde sig aldrig.

Man kan fråga sig varför denna hopfällbara måttstock fortfarande kallas tumstock. Även om jag själv kallar reglar för 2 x 4 och brädor för 1 x 4, så har jag alltid mätt brädor och reglar i millimeter. Men ordet tumstock lever av någon anledning kvar.

Slår jag upp den gamla Ugglan, Nordisk Familjebok tryckt 1913, så kan jag redan där läsa att den hopfällbara måttstocken benämns meterstock med tumstock som ett enkelt tillägg, för säkerhets skull inom både parentes och citattecken. Men ord som ligger bra på tungan utrotar man nog inte så lätt. Möjligen är det så att ett ord inte bara ska vara effektivt och relevant, det kanske också ska smaka gott när man säger det.

På tal om god smak, så har man tagit fram en särskild tumstock för placeringen av tallrikar och glas till nobelmiddagen. Så att själva ätandet ska bli, så att säga, millimeterrättvist. Men till den middagen lär jag väl inte bli inbjuden. Man får väl nöja sig med en ostsmörgås i verktygsboden.

Mer läsning

Annons