Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Turistjippo – men jag håller tummarna

Jaha. I dag ska juryn säga sitt. Vilka av de fyra städer som kandiderar för att bli Europeisk kulturhuvudstad 2014 går vidare till final? Ska Gävle klara konkurrensen från Lund, Umeå och Uppsala eller har regionen nu nått vägs ände?

Annons

Kanske blir det inget urval utan alla fyra får gå vidare. Så där är det i den här tävlingen, osäkert.

Det är en märklig tävling. Åtskilliga kommuner runt om i landet har nog varit sugna på att hamna i det strålkastarljus som kulturhuvudstadsstämpen kan medgöra. Att få har velat satsa säger en del om kulturens ställning i vårt land i dag. Några fler än de fyra tävlande anmälde sig från början men fick dra sig ur antingen för att de hamnade i politiskt käbbel om pengarna eller för att de (förmodligen) inte tyckte sig klara att baxa evenemanget i land.

Problemet överallt har varit att förankra kulturhuvudstaden i en befolkning som antingen struntar i EU eller ser med djup skepsis på unionen. Kombinationen av kultur och EU är ingen hit, om man säger så. Vilket har synts i vår lokala debatt.

Hur det än går var det bra att Gävle försökte. Hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge, säger di gamle. De har rätt. Ett trist inslag i diskussionen om Gävles kandidatur har varit alla de där som säger att Gävle aldrig borde ha försökt, Gävle är för dåligt, Gävle försöker vara något som kommunen inte är...

Men efter sina mått är Gävle faktiskt en kulturstad. Lite på dekis i snåltiderna, visst – det var bättre förr, lyder ett annat kärt gamlingscitat – men trots allt levande och efter omständigheterna mycket pigg.

Klokt av en sådan medelstor, medelsvensk, medelkulturkommun att inventera sina resurser och pröva sina krafter. Satsningen på kulturhuvudstadstävlingen har varit ett kraftprov. Hur det än går har det varit bra för kulturen att hamna i fokus ett tag. Det sker numera nästan bara i samband med snack om nedskärningar.

Jag har för min del gillat satsningen men varit kritisk mot Gävles upplägg för kandidaturen. Inte mot den ”kulturella allemansrätten” i och för sig – käbblet om parollen har varit ett tröttsamt sidospår – utan mot rädslan, för att inte säga skräcken, som funnits hos arbetsgruppen bakom kandidaturen att ange ett bärande tema för den, peka ut en riktning. Man borde, tycker jag, haft en idé som alla glada intressenter, både enskilda och föreningar och institutioner, hade tvingats förhålla sig till.

Resultatet av den öppna famnens taktik, alltså den som arbetsgruppen har tillämpat, är en brokig kompott av bidrag, en salig röra helt enkelt. Alla är med (vilket inte alls är liktydigt med ”allemansrätt”), från bokcirklar till whiskyproduktion. Som om alltihop vore en turistsatsning snarare än en kulturell dito.

Trots detta håller jag tummarna för Gävle!

Mer läsning

Annons