Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-utvecklingen är en klassfråga

/

Annons

Om jag hade växt upp nu, istället för under tv-monopolets sista skälvande år, hade jag då sett lika många nyhets- och samhällsprogram?

Jag tänker på det när jag läser en ny skrift från TV4, som med anledning av kanalens tjugoårsjubileum har låtit ett antal skribenter och proffstyckare – Niklas Ekdal, Gustav Fridolin, Cecilia Stegö Chilò med flera – skriva om tv-mediets utveckling och framtid.

Medieprofessorn Jesper Strömbäcks genomgång av utbudsexplosionen de senaste 20 åren har det mest intressanta resonemanget. Medan jag själv som barn såg tv-nyheter i brist på annat, för att det var allt som fanns att se före ”Björnes magasin”, och därmed grundlade ett samhällsintresse som har eskalerat till en i dag nästan osund mediekonsumtion, kan dagens barn enkelt navigera bort från ”Rapport” till ”Hannah Montana” på Disneykanalen.

”Samtidigt som det aldrig har varit lättare att hitta nyhets- och samhällsjournalistik har det aldrig varit lika enkelt att undvika den helt och hållet”, skriver Strömbäck.

Den obildade amerikanska underklass som svenskar brukar fnissa åt existerar inte för att USA är ett kulturellt outvecklat land. Däremot har de nått ännu längre på den stig vi också vandrar. En nöjesfiering som dominerar utbudet samtidigt som kultur- och samhällsjournalistiken aldrig har varit mer vital. Men den senare har fått en smalare publik, en välutbildad elit som diskuterar över huvudet på folket som röstar i ”Let’s dance”.

Som Jesper Strömbäck konstaterar: ”Åt dem som har skall varda givet, brukar det sägas, och det gäller i högsta grad informationsinhämtningen.”

Mer läsning

Annons