Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppsnack

Annons

Somliga tittar menande. Somliga tycker att jag borde vara upprörd. Ett skyhögt bygge intill Gävlebornas oas Boulognern. Säg ifrån då! Du som brukar skrika.

Men jag säger, so what? Vadå? Jag bråkar inte för bråkandets skull. Jag tänker inte agera grindvakt åt villägare eller fiskkramare åt miljövänner.

Att rädda den gamla Strömvallen-läktaren var viktigt. Det gjorde vi.

Det var också en principfråga – att inte göra Gävle till hyresslav under ett vinstdrivande bolag.

Att rädda hela den gamla fotbollsmiljön hade i och för sig varit optimalt. Andra lag än GIF:s a-lag hade kunnat få Strömvallen för sig själva – medan en allsvensk arena byggts någon annanstans, till exempel vid Alkoholen, ursäkta Läkerolen.

Men jag är realist. Jag är fotbollsintresserad Gävlebo och GIF-funktionär. Jag tror på arenaplanerna som de ser ut i dag.

Moderniseringen av Strömvallen är också ett sätt att rädda en gammal fotbollsmiljö. Ett annat sätt. Man bygger vidare på traditionen. Vi i publiken kan fortsätta att gå till Strömvallen. Det är också ett värde.

Vi räddade den gamla Strömvallen-läkaren. Eller gjorde vi inte det?

Det visar sig nu att förslaget till ny detaljplan inte innefattar den gamla läkaren. Det betyder att den är lika oskyddad som tidigare. Hur tänkte Gävle kommun då? Kan vi lita på de fina orden som lovar bevarande? Jag utgår från det. Annars måste det ju bli byggnadsminnesförklaring. Så enkelt är det.

Det visar sig också att förslaget till ny detaljplan innehåller en luring. Det ger nämligen utrymme för att bygga högre än nödvändigt. I ett senare skede skulle alltså ytterligare en våning kunna byggas på – utan att det vore lönt att protestera.

Miljön kring fotbollsplanen kommer inte att bli sig lik efter ombyggnaden, det är givet. Men naturligtvis finns en gräns för hur långt man får gå. Utmana inte ödet, Gävle kommun.

På senare tid har fotbollssnacket dock mest handlat om ölförsäljning.

Men båda de ilskna debatterna – den som gällt Strömvallens läktare och den som gällt alkoholkontrollen på Strömvallen – hämtar näring ur en efterhängsen, påstådd motsättning mellan idrott och kultur.

På teatern kan man ju ta ett glas vin utan att anmäla sitt namn i förväg. Ordentliga teaterbesökare, sviniga fotbollsfans? Fint mot fult. Högt mot lågt.

Men varför ska vi acceptera den verklighetsbilden? Som om det fanns någon anledning till att idrott och kultur skulle vara mer fiender än dagisbarn och äldreomsorg i kampen om budgetkakan.

Det handlar om helt andra saker. I det ena fallet handlar det om små arrangemang kontra stora spektakel. I det andra fallet handlar det om mänskliga värden på kort sikt, kontra ekonomiska värden på lång sikt.

Utan förutfattade meningar behövde vi inte slåss, åtminstone inte mot varann.

Fast mot Norrköping hoppas jag absolut att vi slåss i dag.

Mer läsning

Annons