Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad gör gudari kulturbudgeten?

Annons

Jag reagerar på ett nyinfört uttryck i regeringens kulturbudget: ”det mångreligiösa Sverige”.

Så vi är ett religiöst land? Vart tog det sekulariserade Sverige vägen?

Meningen är förmodligen tänkt att associera positivt till formuleringen ”det mångkulturella Sverige” och visa att vi har respekt för alla trosuppfattningar likväl som för alla kulturer.

Och det bör vi förstås ha. Det är precis samma sak som att ha respekt för andra människors åsikter. Det som vi alldeles nyss trodde hette ”det demokratiska Sverige”.

För Sverige är ju inget religiöst land. Det finns ingen statsreligion. Det som finns är personer som kallar sig troende och gruppvis har åsikter om att det existerar olika högre existenser.

Alla människor har ett kulturellt sammanhang. Men inte alla människor har någon form av religion.

Var finns plats för de som inte vill ha med en påhittad gud att göra, i den där nya officiella beskrivningen av Sverige?

Trossamfunden ges en ökande betydelse i regeringens fördelning av kulturmiljoner kommande budgetperiod.

Regeringens goda vilja kan möjligen vara att ta itu med problem som den uppfattar handlar om religiösa motsättningar – fast problemen i verkligheten nästan alltid har sociala orsaker med ursprung i segregering och klasskillnader.

Procentuellt sett ökar stödet till trossamfunden avsevärt mer än andra budgetposter inom området benämnt kultur, medier, trossamfund och fritid.

Regeringen vill bland annat stärka kyrkornas roll som själavårdande stöd vid olyckor och kriser. Tänk om inte alla sörjande vill tala med någon som tror på himmelska makter?

Lena Adelsohn Liljeroth och Göran Hägglund får gå i kyrkan eller moskén så mycket de behagar.

Men det är inte kul att se hur religionen smyger sig bakvägen in i staten.

Budgetpropositionen 2012 presenterades i går. Delar av innehållet har läckt ut tidigare.

Som den stora kultursatsningen framhålls det så kallade Kulturarvslyftet. 800 miljoner kronor ska användas för att ge långtidsarbetslösa arbete med kulturarvsvård, som att digitalisera och arkivera kulturarvet.

Finns det så många utbildade arkivarier utan jobb? Skulle inte tro det. Projektet har kritiserats som en nedvärdering av kulturarbete.

Men framförallt har det kritiserats därför att under ordet kultursatsning döljer sig – precis som i det tidigare skrytprojektet Skapande Skola – någonting helt annat, nämligen en ren arbetsmarknadsåtgärd.Bodil Juggas

Andra kommentarer till satsningarna:

”Frågan är inte ”vad kan vi göra för kulturen?” I stället handlar det om ”hur ska vi får långtidsarbetslösa i arbete?”. Vänd på det, tala om allas enorma behov av kultur.” Karin Linder, förbundsordförande på DIK,

som organiserar många kulturarbetare.

”Det kulturarvssektorn verkligen skulle behöva är en satsning som kunde ingjuta mod och nytt syre i museer och andra ställen som går på extrem sparlåga, det kommer inte det här att göra. Dessutom är det ganska svåra saker: digitalisera låter så enkelt, men det är det inte. Och det finns arbetslösa människor som är utbildade för det här, inte minst arkeologer.”

Maja Hagerman, vetenskapsjournalist och

författare som skrivit flera böcker om arkeologi.

Mer läsning

Annons