Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välbekant men på nytt sätt

/

Går Pippi, Alfons och Mamma Mu på repeat där hemma? Inget fel med det, men det finns ju så många bra nya barnböcker också.
Igenkänning men med ny tvist är temat när Arbetarbladets Johanna Hejdenberg tipsar om ett urval av vårens nyheter.

Annons

De senaste åren har det bekymrat pratats om att vuxna läsare väljer bort gamla klassiker för ny lättsmält underhållningslitteratur.

Men när det gäller barnlitteraturen är läget snarare det motsatta. När vi ska läsa för våra barn väljer vi ofta det välbekanta.

Nyproducerade barnböcker har hård konkurrens från klassiker som Pippi Långstrump, Alfons Åberg och Mamma Mu.

Kanske handlar det om att vi vill ge kidsen samma fina läsupplevelser vi själva hade. Och missar att det finns en hel värld av fantastiska nya böcker där ute.

I våras skrev Svensk bokhandel att för de stora barnboksförlagen står gamla trotjänare för hälften av all försäljning.

I år när Lilla spöket Laban fyller 50 år och Pippi Långstrump fyller 70 år blev det i vårens bokflod tydligare än någonsin att flera av de nya böckerna som kommit ut är – gamla.

Förutom Laban och Pippi får vi även återse Billy, Castor och Mumin.

Men även i de ny-nya böckerna finns det de som bjuder på riktiga nostalgitrippar. Fast med en lite ny tvist.

"Äskil äter träd" av Åsa Lind och Per Gustavsson (Rabén & Sjögren) är en av dem.

Jag vet inte om ni kommer ihåg 70-talsklassikern "Hus är gott, sa Oskar" av Larserik Larsson? Min lillebror fullständigt älskade den och krävde att få höra den varenda kväll. Jag är övertygad om att Åsa Lind och Per Gutavsson också läst den några gånger.

Äskil är inte riktigt som andra barn, han tar hellre en tugga av en björk, tall, sälg eller asp än mumsar på bullar eller glass.

Om kvällarna ligger han och tänker på hur bra skogens alla djur har det som får äta träd. Föräldrarna är oroliga, men doktorn lugnar. Äskil verkar må hur bra som helst av sin diet.

Ja, det är precis så mycket kopia på "Hus är gott, sa Oskar" som det låter. Men det är samtidigt gjort med humor, kärlek och finess.

Det nya? Historien berättas på rim och bilderna är härligt färgstarka. Och så får man lära sig namn på träd.

En annan ny bok som går varm hemma är "Zingalongtajm" av Lasse Åberg och Janne Schaffer (Rabén & Sjögren). Det är en sjung-med-bok med 25 av de mest populära Electric Banana Band-låtarna.

Maximal igenkänning för alla mammor och pappor och andra vuxna som är uppväxta med Trazan och Banarne, skulle jag säga, även om jag undrar lite var min favorit "Fantomens brallor" tagit vägen. Ni vet, "Ingen har sett Fantomen utan kläder, klädd i pyjamas och stövlar av läder..."

Barnen älskar i alla fall boken och går nu och trallar mest hela tiden på "Zvampen", "Electric Banana Tajm" och "Min piraya Maya".

Det nya? Det som står vid sidan om låttexterna, som till exempel djungelskolan med roliga fakta. Och historien bakom Electric Banana Band, med bilder, turnéaffischer och stagepass. Fast i ärlighetens namn är det nog mest vi vuxna som tycker att just det är skoj.

I "Rovan" har Joar Tiberg och Siri Ahmed Backström (Karneval förlag) tolkat den gamla ryska folksagan om rovan som inte gick att få upp ur jorden.

Enberg lyckas inte själv så han måste hämta Tvåberg, som hämtar Treberg som hämtar Fyrberg och så vidare.

Det krävs en hel multikulturell folksamling för att rovan ska släppa – och då visar sig det sig att det inte är en rova utan en ballong som stiger upp mot himlen medan alla förundrat tittar på.

Poängen är ändå att vi tillsammans är starka. "Rovan" är en typisk upprepningssaga, som det finns många varianter av och som barn ofta älskar (och vuxna kan tycka är irriterande tjatiga om de är på det humöret).

Det nya? Siri Ahmed Backströms naivistiska, uttrycksfulla och uppslagsstora bilder. Och att de som hjälper till i slutändan heter både Kerstin, Lennart, Khalid, Muammar och Leyla.

Ett annat boktips till strandhänget är "Livrädd på playan" av Mari Kanstad Johnsen (Rabén & Sjögren).

Den påminner till skillnad från ovanstående inte om någon bok jag läst tidigare, men är tänkvärd så här när sommarens aktiviteter ska betas av. Vem gör vi egentligen saker för, oss själva eller barnen?

Huvudpersonen Maja är på solsemester med sin egotrippade pappa. Pappan vill hitta på äventyr medan Maja mest vill sitta och läsa. En dag när de är på en djurpark kommer de bort från varandra och Maja är helt ensam bland allt det främmande och läskiga.

Bilderna är fantasifulla och smälter ihop med texten. Barbro Lindgren står för översättningen till svenska.

Till sist vill jag ändå rekommendera två gamla favoritböcker som kommit i nytryck under våren:

"Jag vill hellre äta ett barn" av Sylviane Donnio och Dorotheé de Monfreid (En bok för alla). Kom ut på svenska första gången 2006. Om lilla krokodilungen Akilles som får för sig att han i stället för sina frukostbananer ska äta ett barn. Mammas och pappas trugande med korv och chokladtårta hjälper inte. Men när han väl träffar ett barn vid floden går det inte som han tänkt sig.

"Nussekudden" av Håkan Jaensson, Arne Norlin och Gunna Grähs (Alfabeta). Kom ut första gången 1984. Om den gulprickiga kudden som följer Kalle från nyfödd fram till han gifter sig och hans fru tvingar honom att välja: mig eller kudden. Men då går det utför. Kalle går nästan under av kuddabstinens innan han till slut hittar nusseklubben

Mer läsning

Annons