Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänta inte med att läsa

/

Annons

Man tillbringar rätt mycket av sin korta tid på jorden med att vänta. Vänta i kö. Vänta på att bli vuxen. Vänta på den rätta. Vänta i nio månader på ett barn.

Veras mamma väntar på att hennes pappa ska komma hem. Men han kommer sällan. Han har nämligen två familjer. Den andra kvinnan väntar hon också.

Senare väntar Vera själv, på att hennes mamma ska komma hem. Hon reste för att söka efter en mytomspunnen kvinnoby i Ryssland och försvann.

Vera är berättarjaget i Charlotta Larssons debutroman ”Förvandlerskan”. I början en tolvårig flicka i Wien där pappan har en antikaffär och som sagt dubbelt av allt övrigt – två fruar, två lägenheter, två döttrar, två katter.

Det beskrivs på inget sätt farsartat, mer som ett konstaterande – mannen äger möjligheterna att förverkliga sitt liv, kvinnan äger blott sin väntan.

Dubbelspelet upptäcks till slut. Pappan kommer aldrig mer. När Veras mamma slutat vänta återupptar hon arbetet på sin avhandling om 1800-talets kvinnliga upptäcktsresande. Hon bryter upp. Mor och dotter flyttar till Sverige, till forskaren Mary Beth i ett ödsligt skärgårdshus omslingrat av fuktig växtlighet.

Kvinnorna är hängivet upptagna av sina kvinnohistoriska studier. Vera simmar ensam i den kalla badsjön. Hon väntar på att få åka hem. Väntar på att bli sedd.

Snart, säger mamma. Mamma ska bara resa till St Petersburg först.

I bokens andra del är Vera en vuxen kvinna med samma väntan i kroppen. Hon är gravid, skjuter upp sina egna studier och har en pojkvän som aldrig håller tiden. Kan det undergivna väntandets förbannelse brytas? Hur tar man makt över sitt liv?

Boktitelns ”Förvandlerskan” ges så småningom en konkret förklaring. Romanen i sig gestaltar olika vägar till förvandling. Veras övergivna mamma renas och vaknar av sorgens stålbad. I den gamla kvinnoby som hon och Mary Beth söker efter, erbjöds flykt från manssamhället som enda möjlighet att bli fri. Också Vera bryter upp, för att följa i deras spår. För att hitta sig själv genom kvinnohistorien.

Berättelsen lämnar öppet för tolkningar. Den kan läsas ur feministiskt perspektiv, eller ur psykologiskt. Vi befinner oss för sjutton i det Wien där Freud en gång gått. Parallellt finns en kosmopolitisk atmosfär av flanörroman med gassig ljusskärpa på gatorna och människorna runt antikaffären. Innan platsen som sagt byts, plötsligt förvandlas, till ett isolerat kvinnokollektiv i 1990-talets Sverige – i huset vid vattnet finns bara Vera, hennes mamma Marie, och Sara Beth med dottern Paula. En klok äldre kvinna bor granne.

Men även en man kan förvandlas. Veras far skriker åt duvorna, kunderna, världen, livet! när hennes mor försvinner. Då är det han som går av och an i butiken – och väntar.

Charlotta Larsson, född 1972, debuterar självsäkert med en alldeles färdig, gripande och sällsam roman.

Vänta inte en sekund med att läsa den.

Mer läsning

Annons