Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför berättar inte skolan om vår svenska slavkoloni?

/
  • RASIST? Carl von Linné delade in mänskligheten efter hudfärg.
  • På slavjakt.  Gustav Fridolin spårar i tv-serien ”Vår mörka historia” den moderna rasismen tillbaka till Sveriges slavkoloni i Karibien.

I juli 2008 gick det återuppbyggda slavskeppet Elisabeth in i Gävle hamn, som en del i rundresan kring Sveriges kuster för att minnas det västindiska kompaniet.

Annons

Nej, självklart inte, det var den återuppbyggda Götheborg, som väckte minnet om en annan, mindre kontroversiell handel till liv – den med porslinet från Ostindiska kompaniet. Handeln med afrikanska slavar paraderas inte på samma sätt, vilket Gustav Fridolin och producenten Erik Sandberg visar i den aktuella dokumentärserien ”Vår mörka historia” på TV4.

Det är lustigt hur bilden av slavhandel alltid är från andra platser, andra länder? Varför inte sträcka sig efter det närmaste exemplet: Sveriges slavkoloni Saint-Barthélemy i Karibiben, i drift 1784–1878?

Fridolins analys är att om rasismen bara var skinheads och Jimmie Åkessons virrigheter, skulle den kunna raderas med en snabb och brutal avlusning, men problemet är att rasismen likt en parasit i symbios finns djupt i landets kropp, att den är en förutsättning för vår moderna rikedom och en del av den svenska politiken.

Varför berättar inte skolan om slavkolonin i Saint-Barthélemy? frågar sig dokumentären. Som ex-riksdagsman och politiker borde Gustav Fridolin inte vara så pojkaktigt förvånad över slavkolonins – eller för den delen Sveriges inblandning i Kongos gummiterror på 1800-talet – existens, men han har en poäng i att det är en del av historien som inte når skolböckerna.

Hur många tv-program och artiklar såg och läste vi inte, till leda, om Carl von Linné under jubileumsåret, men jag kan inte minnas en enda artikel som nämnde hans bok som delade in mänskligheten efter hudfärg, med de mörkhyade i bottenfacket?

Mer känt är hur samerna har behandlats av svenska staten, med stulen mark och obarmhärtiga nomadskolor för barnen, men det gör inte effekten mindre av att se känslofyllda bilder från Kanadas parlament och den offentliga ursäkten till urinvånarna där för statens brott. Varför har inte Sverige bett samerna om ursäkt? frågar sig Fridolin.

Seriens sista del, som visas på söndag, kan bli ännu mer besvärande, när ämnet är den svenska statens ”rädsla för rasblandning”.

Någon återuppbyggd Elisabeth kommer inte att segla. Men det finns större anledning till det än en ny Ostindiefarare – att bygga upp och sedan symboliskt sänka.

Mer läsning

Annons