Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför jag läser Tranströmer

/
  • Anisur Rahman är stolt över att han hann träffa sin svenska författarkollega, nobelpristagaren Tomas Tranströmer.   Fotograf: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
  • Nobelpristagaren Tomas Tranströmer begravdes på tisdagen i Storkyrkan i Stockholm.

I dag kan jag läsa honom på svenska! Anisur Rahman, Uppsalas tidigare fristadspoet, berättar om sitt möte med den stora författaren Tomas Tranströmers texter: "Han når miljoner sinnen och korsar gränser från norr till söder och från väst till öst", skriver Anisur Rahman.

Annons

Under min tid som universitetsstuderande kände jag bara till ett fåtal skandinaviska författare som H. C. Andersen från Danmark, Henrik Ibsen från Norge och August Strindberg från Sverige.

På en poesiläsning i Stockholm 10 april 2005 läste Liakat Hossain, som är översättare från bengali, en dikt av mig både på bengali och svenska. Tomas Tranströmer var huvudgäst på den läsningen. En artikel om detta evenemang sändes till en tidning i Dhaka och publicerades tillsammans med ett foto av Tranströmer. Efteråt fick jag brev från översättaren och han skrev många uppskattande ord om den stora svenska poeten.

År 2006 fick jag ett stipendium från den norska regeringen för att översätta Henrik Ibsens dikter och ett uppdrag från en teater att översätta hans drama The Lady from the Sea. Vid det tillfället frågade en av mina äldre poetkollegor mig om jag läst den svenske poeten Tranströmer. Mitt svar var att jag kände till namnet, men att jag ännu inte läst honom. Genom att söka hos diverse bokhandlare i Dhaka lyckades jag hitta en bok med skandinaviska poeter översatta till bengali och där fanns några av Tranströmers dikter. Jag kände mig inte tillfreds med översättningen och beslöt att läsa dem på engelska istället, men jag kunde inte hitta någon engelsk översättning i Dhaka.

I september 2006 var jag på ett kort besök i Stockholm på Inbjudan av Svenska författarförbundet och då sökte jag efter en engelsk översättning, men misslyckades tyvärr med det. Lite senare blev jag inbjuden till svenska ambassaden i Dhaka på kaffe och då fick jag i gåva en bok av Tranströmers verk i engelsk översättning gjord av Robin Fulton.

När jag läste de första raderna i den första dikten "Prelude" – waking up is a parachute jump from dreams... (att vakna upp är ett fallskärmshopp från drömmarna), upptäckte jag styrkan i sättet att skapa bilder och sträckläste boken som om jag längtat efter just dessa dikter.

Nu kan jag läsa honom på svenska. Jag studerar Ibsens och Tranströmers verk. Ibsen presenterar jag alltid genom att säga att han är en minipresentation av Norges historia, kultur,liv,natur och landskap. I dag vill påstå jag att Tomas Tranströmer representerar Sverige på samma sätt. Man finner alla årstider, naturens dofter och bilder, de nordiska landskapen, livets smärtor och glädjeämnen i Tranströmers poesi. Förutom detta är Tranströmer mer en internationell röst än enbart en svensk sådan.

I dag är han en välkänd och accepterad poet som översatts till mer än sextio språk. Jag känner inte till om det förhåller sig på samma sätt med någon annan poet i världen.

Om vi återvänder till "Tradition and individual talent " av den brittiska poeten T. S. Eliot, kan vi få en uppfattning av storheten i Tranströmers poesi. När jag läser Tranströmer på bengali, engelska och svenska vill jag hylla honom som mästare i Världspoesin hur han kunde visa att poesin blir ett språk bortom gränser.

Sommaren 2009 blev jag introducerad till många vänner i Uppsala då poeten Magnus Ringgren firade sin 60-årsdag. Då mötte jag även min vän poeten Bo Gustavsson, som ställde en diskussionsfråga: "har vi en stark tradition i den svenska poesin"? Det var vid midnatt och det var dags att bryta upp. Jag vill säga till min vän Bo Gustavsson att från och med det första litterära rudimentet från Rökstenen har Sverige en stark tradition jämfört med andra länder och språkgrupper. Tranströmer är öppningen till denna värld idag.

När ett barn gråter eller skrattar, behövs det ingen förklaring, det är ett uttryck för dess sinnestillstånd. På samma sätt är det med Tranströmers poesi, han når miljoner sinnen och korsar gränser från norr till söder och från väst till öst. Ett oskyldigt barn ler i filosofens ansikte, jag ser mästaren skapa bilder, komponera musik, genom orden, genom att möta spontaniteten i ordskapandet i poesin. Jag kommer ihåg Wordsworths ord ...."spontaneous overflow of powerful feelings" (ett spontant flöde av starka känslor) och jag är stolt över att uttala namnet Tomas Tranströmer.

En dag frågade en vän mig "har du sett kungen eller har du varit på slottet "? Mitt svar blev, nej, men jag har träffat Tomas Tranströmer och det är jag stolt över.

Jag önskar det bästa för min kung i ditt nästa kungadöme, där Gud väntar på dina metaforer. Vila i frid Tranströmer.

Anisur Rahman

*

Fotnot. Anisur Rahman var fristadspoet i Uppsala 2009–2011. Texten ovan har översatts av Ingeborg Sevastik.

Mer läsning

Annons