Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem är kunden?

När är jag medborgare och när är jag kund? Signe Jernberg, doktorand i företagsekonomi vid Uppsala universitet, skriver om en sammanblandning av rollerna i Sandvikens kommun.

Annons

Sandviken sommaren 2016. Ursäkta röran, vi bygger om.

En multiarena med plats för 4000 sittande eller 10000 stående växte för ett snart tiotal år sedan upp bredvid Jernvallen. Arenan var sprungen ur en önskan från SAIK bandy att ha en inomhushall att spela i, men utvecklades senare till att bli en arena för olika typer av sport såväl som kultur och nöjesarrangemang. Arenan byggdes av de Göranssonska fonderna och kostade 200 miljoner kronor. Då den var färdigbyggd skänktes den till kommunen. Fondernas destinärkretsar, de som ska ha glädje av de pengar som pytsas ut, är barn, unga, äldre, sjuka och ekonomiskt behövande. Detta är också något som det gåvobrev som följde med arenan tar fasta på: där sägs att arenan ska ha som huvudsyfte att möjliggöra aktiviteter för destinärkretsarna.

Arenan drivs som ett kommunalt bolag, utgångspunkten är att den ska gå runt på egna intäkter och inte genom den kommunala skatten. Idag är Göransson Arena inne på sitt sjunde verksamhetsår och gör fortsatt minusresultat. Strategin för framtiden är att utveckla arenans roll i kommunens besöksnäring. ”Vi måste också sätta arenan i ett större sammanhang. Vi vill skapa besök till regionen och hur man marknadsför det kan vi alla bli bättre på, det måste vi bli bättre på”, sade deras vd Fredrik Granting till Gefle Dagblad tidigare i år.

Företagsekonomin härbärgerar en mängd principer och idéer om hur företag fungerar. En central princip är att det i ett företag går in pengar och ut pengar. Redan i den italienska dubbla bokföringen med rötter i medeltiden uppstod tanken om kostnadskonton och intäktskonton samt skuldkonton och tillgångskonton. Mer pengar ska flöda in än ut, det är så ett företag går runt och gör vinst. Den logiken återfinns i aktiebolagen som ska ge avkastning till aktieägarna. En annan central princip är tanken om kunden. Pengar som flödar in kommer från kunder som köper produkter av företaget. I en marknadsekonomi tänker vi oss att företag konkurrerar mot varandra om kundernas köpbeslut. Kring detta kretsar marknadsföringens praktikinriktade teorier: genom att attrahera kunder att köpa produkter möts principen om mer pengar in än ut.

Utgifterna finns i arkitekturen: tusentals sittplatser kräver intäkter.

Arenan är skapad av pengar från välgörenhetens värld. Arvtagare från Sandvik har under historien fonderat pengar till behövande vilka förvaltas genom stiftelser. Det företagsekonomiska pengaflödet återfinns inte här, och inte heller tanken om kunden. Här ska pengar flöda från de mer till de mindre bemedlade. De mindre bemedlade är inte kunder som behöver attraheras utan behövande som ska hjälpas. Tanken med välgörenhet är att det inte ska finnas någon motprestation från mottagaren som gynnar givaren direkt ekonomiskt.

Göransson Arena kommer från välgörenhetens värld men tvingas försöka fungera i företagsekonomins värld.

Vinsten kan vara ett förbättrat rykte och ökad legitimitet. Samtidigt finns i arenan tusentals sittplatser att fylla och krav från kommunen att gå runt på egen hand. Någon motprestation från destinärkretsarna kan de inte räkna med, hela välgörenhetslogiken går emot detta. Trots att pengarnas ursprung är välgörenhetens värld så är den genom sin blotta storlek skapad i den företagsekonomiska världens tankar om att det finns intäkter och utgifter. Utgifterna finns i arkitekturen: tusentals sittplatser kräver intäkter. Den här säsongen kommer fem matcher av de elitherrarna i SAIK spelar att förläggas utomhus på Jernvallen. Anledningen till det är att arenan är upptagen på de schemalagda speldagarna; med dansbandsgala, konsert med Laleh, curlingförbundets jubileumstävling, julgala samt fotbollsturneringen Göransson Cup. Endast Göransson Cup kan sägas vara en tillställning för destinärkretsarna. Övriga fyra evenemang som ställer SAIK åt sidan tycks snarare vända sig till en penningstark publik som varken är barn, ung, gammal, sjuk eller behövande.

Stadskärnan ska inte bara vara ett ställe för handel, den ska också vara en plats för möten i ett offentligt rum.

Sandvikens centrum är sommaren 2016 fyllt av byggaller och stenläggare. Anledningen är projektet ”Plussa centrum” vilket är en del av Sandviken kommuns ”Vision 2025”. Ett mål är en mer levande stadskärna. Medborgarförslag har varit en del i den centrumutveckling som sker, men även företagarföreningen har varit inblandad. Genom bland annat två workshopar har kommunen i samverkan med företagarföreningen utvecklat både ”målbilder” samt konkreta åtgärder för hur dessa ska kunna nås. Resultatet av Plussa centrum är bland annat en upprustad Jansaspark, plasklek på Hyttgatan och ny stenläggning på gågatorna. Även restaurangen ”The Church” är en del av projektet, ett samarbete mellan två Sandvikenkrögare och kommunen där den tidigare baptistkyrkan inreds till restaurang och där kommunen står för större delen av kostnaden för ombyggnaden.

Så här är Krysset tänkt att se ut när stadskärnan är ombyggd.

I Göransson Arena möter företagsekonomi välgörenhet. I stadskärnan sker ett liknande möte, det mellan kund och medborgare. I idén om stadskärnan som bärs fram av kommunen är handeln en del, företagarföreningen är en samarbetspartner; ett sätt att få människor att handla och att vara kunder är ett bygga en mer attraktiv stadskärna. I en kundrelation finns inte enbart betalningsförmåga med som nyckel för att ett köp blir av. I marknadsföringen ingår också att sålla bland potentiella kunder. Genom att på olika sätt profilera sig, skapa en identitet och positionera sig på en marknad så upprättar företagen relationer med kundkretsar. Medlen att neka människor att handla är begränsade, diskrimineringslagen sätter stopp för särbehandling. Inkluderande och exkluderande i kundrelationer sker dock med andra medel som baserar sig på föreställningar om normer och identiteter och som verkställs genom exponering, distribution och prissättning av samt kvalitet på varor och tjänster.

Men i idén om stadskärnan finns också medborgaren med, stadskärnan ska inte bara vara ett ställe för handel, den ska också vara en plats för möten i ett offentligt rum. Att gå på Hyttgatan i Sandviken från gamla posten och ner till plaskleken vid Drottningen är en handling som i sig inte kräver en kundroll av den individ som promenerar. Det är inte bara gratis, det är också ett offentligt rum där allt som är tillåtet inom lagens ramar ska kunna pågå. Det offentliga rummet är inte bara utan direkta kostnader för individen, det kan inte heller sålla bort oönskade individer. Alla medborgare har en plats i det offentliga rummet.

Sandvikens centrum som offentligt rum är än så länge tillgängligt för medborgaren, ytorna som nu iordningställs kostar inget att beträda. Samtidigt sker centrumförnyelsen i samarbete med företagen i centrum för vilka individerna främst är kunder. Det offentliga rummet blir en del i att bygga kundrelationer för företagen, det egna företagets identitet är en del av centrum och den kund man vänder sig till ska vilja vistas i detta centrum. Än en gång skapar kommunen ett möte mellan två olika roller och två olika världar. Hur ska destinärkretsarna få plats i en arena byggd på företagsekonomiska principer? I vilken mån är man kund och i vilken mån är man medborgare när man flanerar på Hyttgatan?

Mer läsning

Annons