Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi kommer först, för årets Nobelpristagare

/

Nobelpristagaren i litteratur väljer att komma till vår region först. Redan 25 oktober är han i Älvkarleby. Ett bra tillfälle att möta en stor författare och höra lite om hans drivkrafter och arbete

Annons

Jean Marie Gustave Le Clézio fick nämligen redan i våras Stig Dagermanpriset. Men eftersom han är en upptagen herre, en världsresenär med många åtaganden, kunde han inte hämta sitt pris då. I stället denna höstträff – som blir både en försmak av nobelpriset och en bekräftelse på Dagermanjuryns exceptionella förmåga att få syn på och fånga upp de allra största.

I sammanhanget vill jag påminna om Le Clézios speciella förhållande till Stig Dagerman. De liknar varandra i det faktum att båda under långa perioder levde separerade från sina respektive fäder.

Dessutom hittade Dagermanjuryn en lustig koppling mellan Le Clézio och sin egen författare. 1969 publicerade tidskriften BLM en text av Le Clézio med rubriken ”Hej, Stig Dagerman!”. Den handlar om den franska författarens möte med Dagermans ”Ormen”, hur han läser och under läsningen får kontakt med undertryckta, egna minnen och hur han samtidigt förhåller sig till boken som ett fysiskt, doftande föremål. Fascinerande!

I prismotiveringarna kan man se hur lika Svenska Akademien och Stig Dagermansprisets jury uppfattar den franske diktaren. Akademien talar om Le Clézio som en ”utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen”. Dagermanjuryn pekar på hans ”medvetenhet om de utsattas och utstöttas tillvaro som orättvis och onödig”.

Båda ser hur den här författaren medvetet söker sig utanför den franska kultursfär som delvis fostrat honom. Han är visserligen född i Frankrike, Nice, men är bara delvis uppvuxen där; han bodde också under åtskilliga uppväxtår i Nigeria.

Han började som en experimentell författare. Men efter några år i den franska kulturkretsen bröt han upp och försvann. Han hade bosatt sig i Panama och levde där i tre år bland indianer. Den livsperioden fick avgörande betydelse för hans fortsatta författarskap. Den har präglat hans syn på västerlandet och skapat hans respekt för dem som bär på andra erfarenheter.

Hans senare böcker, sådana som ”Afrikanen” (om fadern) och ”Allt är vind” är inte svårlästa.

Mer läsning

Annons