Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken poesi!

/

Marilyn Monroes underbara ansikte dominerar omslaget på Eva-Stina Byggmästars diktsamling "I tvillingarnas tecken". Marilyn ser på dig, meditativt väntande under fotograferingen.

Annons

Där finns också ett ansikte upp och ner, som på ett spelkort, som drottningkortet. Vänd boken och nu ser Emily Dickinson på dig! Det är årets bästa omslag, gjort av Elsa Wohlfahrt Larsson.

I dikten far Eva-Stina Byggmästar i röd sportbil till Emily i Massachcusetts för att lämna över vad hon kallar sina svarsdikter, fast det sker i Byggmästars hemtrakter i Österbotten, i en galet förälskad fantasi. Bilen har hon köpt för sina sista slantar, ”för jag vill omvandla allt till fart, vill känna / att jag lever – annars är det ju / ingen vits.” Som i förbifarten och på skoj ger hon oss sin syn på livet! Det är seriöst så det visslar.

Poeterna är livets äppeltjuvar, säger Emily då till Eva-Stina. Här är ett riktigt citat inklippt: ”Att leva är så häpnadsväckande att det lämnar mycket lite tid till andra sysselsättningar.”

Diktsviten ger en härligt sensuell bild av hemmadottern som i min litteraturhistoria från 1964 kallas den hämmade ungmön. Den nutida poeten vill ta ut en äldre i en snödriva, där de kunde ligga som två tofsprydda sidensvansar, druckna på jästa rönnbär och se ”in i den glittrande vinternatten, som om vi var på väg – hem, till vår blinkande stjärna.”

Marilyn-delen av boken citar Monroetexter ur Marianne Öjerskogs utgåva 2011. Marilyn är inte en barbie, hon är läsare och tänkare, en barfotapoet. Av henne lär sig Eva-Stina att acceptera sin känslighet och melankoli, att våga stå öga mot öga med ensamheten.

Gengåvan, kärleksgåvan är tröst och beskydd. Hos mig, skriver poeten, får du vara intelligent, sitta i din alldeles egna vrå och läsa hur mycket du vill. Och så tar hon Marilyns ord i sin egen mun, en handling som uttryckligen liknar en kyss: ”från och med i morgon ska jag ta hand om mig för det är allt jag har.”

Vilken dikt! Jag förstår inte hur Eva-Stina Byggmästar i varje bok kan variera sin sprudlande poesi så ständigt överraskande. Vem kan dikta om att vara en docka i Marilyns dockvagn och matas med bär, och sedan byta roller och vara hennes mamma en stund? Det kan bara Eva-Stina Byggmästar.

Mer läsning

Annons